Till låns, till fots, till havs

Bergtagen heter den här årets sista målning. Den är 60×60, rätt stor och kvadratformen är något visst. Akryl

Jag snöade in på de här konstruktionerna idag. Satt och försökte komma på så många som möjligt: Till bords, till buds, till fots, till hands, till havs, till lands, till låns, till skänks, till svars, till sängs. Att det är rester från fornsvenskan där man satte genitiv -s efter ”till” har jag fått lära mig men det är lite svårbegripligt för dem som inte som jag har svenska som förstaspråk. 

Men visst är det vackert? Låt oss ta oss Till Havs! 

Mats och jag går en promenad till skogs utmed Vombsjön. Vi njuter båda av naturen, ett under som vi människor får till skänks, om vi vill ta emot gåvan. Det som finns till buds för ett lyckligt liv är faktiskt gratis.

Att gå så här till fots i naturen och se de höga tallarna som är rödaktiga i den låga vintersolen är, till syvende och sist (vad var DET för en konstig variant?) kanske det bästa jag kan välja att göra denna sista, skälvande ljusa timme år 2019.

När jag går till sängs ikväll kommer det vara ett nytt decennium. Året kommer vara 2020! Bara det! Men hur ska man säga det? Säger ni tjugohundratjugo eller tjugotjugo? För mig känns det senare som en variant som politiker använder för att de har bråttom (man sparar en millimillisekund om man använder den senare varianten). Men minst tre varianter finns till buds, här.  Till min glädje anser Aftonbladet att min variant är bäst. Jag blir himla nöjd när jag läser detta. 

Däremot blir jag mindre nöjd när jag läser mitt inlägg. Det känns lite oseriöst och svängigt i röda tråden. Men bryr ni er? Förmodligen inte. Ni har nog satt er till bords för att äta något gott och tänker väl att Eva kommer nog till sans. Omsider. Gott nytt år!

Relaterade bilder: