Att försöka förstå ondskan

Hur kom jag att läsa ”The Zone of Interest”? Den kom till mig via en rekommendation om författaren. Martin Amis, son till Kingsley Amis, ett stort brittiskt namn inom den brittiska litterära skola som kom att kallas ”Angry young men”, har gått mig helt förbi. Men nu blev jag honom varse. Valde då, efter att ha läst på i wikipedia (tack, wikipedia, tack tack för tusende gången!) att läsa just den här romanen som tyvärr inte är översatt till svenska.

Ja, att jag valde den var på grund av ämnet. Den skulle ge tre röster i fiktiv form från ett koncentrationsläger, Angelus ”Golo” Thomsen, Paul Doll, lägrets kommendant, och Szmul, ansvarig för Sonderkommando, den grupp av judar i koncentrationslägren som tog hand om de dödades kroppar. Man räknar med att dessa fångar överlevde i tre månader.

Valde den på grund av ämnet. Det känns bara mer och mer viktigt för mig att försöka få någon sorts förståelse kring vilken sorts personer eller regim som gjorde Förintelsen möjlig. Idag, när ondskan växt sig så stark i vårt närområde, känns det ännu viktigare. Och visst, min egen bakgrund påverkar valet.

Vi får följa de tre personerna i boken, först Golo, som arbetar i lägret och beskriver sig själv som en ”womanizer” Han beskriver sin inblandning i kriget så här: ”We were obstruktiv Mitlaufere. We went along. We went along, we went along with, doing all we could to drag our feet . . . but we went along. There were hundreds of thousands like us, maybe millions like us.” Obstruktiv medlöpare, alltså. Han blir starkt attraherad av kommendant Paul Dolls hustru Hannah och man kan se att han takt med denna förälskelse också låter andra känslor, mer nazifientliga, ta plats inom honom, säkert påverkad av Hanna.

Hans hat mot Paul Doll handlar inte bara om hans förälskelse i dennes hustru. För han beskrivs som en förljugen psykopat som ljuger lika mycket för sig själv som för andra. Hans sätt att använda sig av Szmul, tänka på honom och tala med honom är fruktansvärt. Hans sätt mot hustrun visar att det inte finns något spår av kärlek i honom.

Det finns många spår i boken, det handlar om en Dieter Kruger som Hanna haft en relation till och hans bakgrund inom kommunismen som även Paul Doll flörtat med. Det handlar om ”the silent boys”, Szmuls söner som går ett fruktansvärt öde till mötes inför pappans ögon. Vi får också möta Golo och Hannah efter kriget, något som jag tycker skänker boken en dimension som ger mig mycket att tänka på. Vad hände med alla dessa människor som var med men som inte straffades eller hade varit annat än passiva? Hur lever de? När Golo vill närma sig Hannah då, några år efter deras möten i koncentrationslägret, säger hon: ”Listen. Imagine how disgusting it would be if anything good came out of  that place.”

Amis har gjort omfattande research för den här boken. I efterordet kan vi läsa vilken litteratur som gett honom stoff. Bokens dedikation ger oss en aning om en annan drivkraft för Amis när han skriver ”To those who survived  and those who did not … particularly my mother-in-law, Elisabeth, my younger daughters , Fernanda and Clio, and my wife, Isabel Fonseca.

Det är verkligen synd att boken inte översatts till svenska. Jag läser den med lexikon, både engelskt och tyskt och tycker det är mödan värt.

Filmen med samma namn sägs vara löst baserad på romanen. Den fick juryns stora pris i våras i Cannes och är en film som jag hoppas få se snart.

Det var en mycket stark upplevelse att läsa den här boken och jag rekommenderar den varmt. Efterordet där Amis berättar om sitt arbete med boken, ger hans tankar kring att försöka förstå ondskan: ”The facts, set down in a historiography of of tens of thousand of volumes, are not in the slightest doubt, but they remain in some sense unbelievable, or beyond belief and cannot quite be assimilated.”

Relaterade bilder: