Barbie, Judy och jag

Det är sommaren 1963. Jag är 11 år och åker på en resa till USA med mina föräldrar och min bror för att hälsa på släkt. Som 11-åring på 60-talet är det ovanligt att få göra en sådan resa. Den finns starkt i mitt minne, lagrad bildmässigt framför allt genom den här bilden på mig, min kusindotter Judy och våra nyinköpta Barbiedockor. 

Lyckan att få en Barbiedocka! Min hade rött hår. Judys blont. På födelsedagen fick jag dockan och sedan använde jag mina hopsparade veckopengar till att köpa Barbiekläder och väska till dessa. En sådan lycka, kan känna den än. Att ingen annan i min skolklass som jag sedan återvände till på hösten ännu hade ramlat in i den här galna dockvärlden med flickan som ständigt står på tå (har du inte sett ”Barbie” så rekommenderar jag den, det är humor och bra satir i den!) och som har en midja som inte ens en geting kan stoltsera med, gjorde inte saken sämre. 

I nuet målar jag bilder grundade på foton i ett projekt där jag vill binda samman målning och text. Just nu målar jag just den här skannade diabilden. Så här ser det ut på staffliet just nu: 

Som ni ser är jag på väg, jobbar mig inåt men det är långt kvar, mycket är bara skiss.  Tänker på den sommaren som blå, mycket sol och en miljö som var mer tillåtande till starka färger än vad jag var van vid i Sverige.

Det är en sådan intressant upplevelse att måla de här gamla fotona. Jag befinner mig då liksom på plats, minns precis doften kring den här poolen som min faster och hennes man hade vid sitt hus i det lilla samhället nära New York. Minns Judys olivglänsande hud, så mycket soltåligare än min. Hennes vänlighet, det ändlösa badandet. Baddräkterna. 

När jag tittar på baddräkterna så tänker jag att både Judy och jag hade mammor (då valde våra mammor alla våra kläder) som tänkt till kring vilka färger som passade oss. Och min mamma valde två färger på min baddräkt som sedan kommit att bli favoriter. 

Att jag lärde mig mycket engelska den sommaren var en annan vinst, en som jag sedan tog med mig i livet och som gav mig ett visst företräde just vad det gällde det språket. Det var rätt stort då – idag är svenska ungdomar duktiga i engelska, det vet jag som undervisat i ämnet i 20 år. 

Ja, hör ni. Vi måste tänka också på det goda i livet, dessa dagar då den ena mörka nyheten efter den andra skakar om oss. Tacka för våra sinnen som gör det möjligt att njuta av färg och ljus, av dofter.

Och tacka för fina minnen! 

Relaterade bilder: