Året som suger. Sugisugi. Det får man väl säga om 2020. Från @rabbiordwitz som jag följer på Instagram, hämtar jag ordet och det är så tramsigt att det passar just min humor, just nu.
Och hen, rabbinen alltså (det finns rätt många kvinnliga rabbiner nu för tiden, smiley, smiley) ger cred (oj, så många anglicismer) till Sara Lövestam som använt ordet på Twitter. Ni som såg Babel med bland andra Klas Östergren, har redan stiftat bekantskap med denna vänliga, roliga och toleranta språkpolis.
Ja, det är inget kul år, det här. Vädret påminner oss, om vi behöver påminnas, om klimatförändringen som bland annat gör att en vit jul här i Skåne kanske kommer bli något man bara ser på vykort. Julen närmar sig och vi är alla rädda för att bli smittade av viruset i den torra inomhusluften.
Det suger. Å andra sidan kan man roa sig med oväntade och roliga uttryck i den här situationen – jag har med glädje och skratt tittat på serien ”Premiärdatum okänt” med kluriga och föredömligt lagom långa avsnitt. Det är både dokumentärt (wannabe dokumentärt?) och fiktivt. Riktigt bra, titta på det!
Att se kungens ilska och frustration uttryckas i rutan tyckte jag också var rätt uppiggande. Han SKA inte säga sånt men han säger sånt. Locket var inte på där, nä. Kanske känns det skönt, nu när alla har (eller alla borde ha?) locket på i våra kringskurna liv, att någon bara ryter ut sin frustation?
SVT: Jag ställer gärna upp och berättar om mitt skitliv nu, om MITT Sugisugi.
Vad jag ser framför mig nu är några kommande månader då vi får vänta otåligt på vaccinationerna. Det kommer bli SÅ mycket diskussioner om prioritering, de har gått igång redan. Kommer vi kunna, orka, lydigt, vänta på vår tur?
I vilket fall som helst vill jag önskar er alla en God Jul och bättre nytt år! Solen syns faktiskt en aning idag när jag sitter här vid datorn, min absolut mest använda detalj under … sugisugi …
Puss på er, allihopa!
Puss, puss, en virtuell sådan känna extra bra i dessa avståndstagande tider!
Skulle jag skriva om året, skulle titeln kunna bli ”I takt med tiden”. Äntligen har samhället växlat ner till min nivå! Jag har haft färre flyktmöjligheter och mer utrymme för det inre livet (väldigt häftig målning!). Riktigt jobbigt och livgivande, och nu går vi mot ljusare tider.
Käre Tobbe, ja, fler än du har nog upplevt detta. Och jag kan känna igen det själv. Emellanåt jag känt större närvaro. Men emellanåt också större ångest. I vilket fall önskar väl varken du eller jag att detta ska fortsätta. Puss på dig själv!