Är nyss hemkommen efter stick nr 2, andra sprutan för min del i den här vaccinationskampanjen som förhoppningsvis kommer bidra till att den räliga coviden backar. Vi får se. Men jag är glad! Det är en ljus dag.
Jag funderar över mitt målande under pandemin och ser att det har blivit en del bilder. De senaste månaderna mer figurativt än tidigare. Jag har som ni har sett ägnat mig åt att tolka och jobba med foton, gamla foton. Det har varit mycket spännande och lärorikt och jag känner mig förväntansfull inför hur detta ska utvecklas!
Den senaste målningen bygger på ett utsnitt ur ett foto som Mats hade i sina gömmor, av en stor syskonskara där jag ”drabbades” av uttrycket hos två av dem. Deras relation till varandra som jag ser den. Närhet och avstånd, ensamhet och gemenskap.
Jag ser fram emot en tid där avstånd blir mindre tvingande och närhet kan avnjutas i sällskap av fler! Att åter få kramas, sitta till bords och snacka några timmar med vänner och ja, framför allt, slippa vara rädd …
Om du vill så kan du gå in i min digitala ateljé, MÅLAT, och titta på mina andra målningar. Så småningom kommer också tillfälle att titta på mina bilder PÅ RIKTIGT!