Räddarna i Nöden

Jag skyller det på stressen:

Vi tar bilen in till Lund. Idag kör jag. Väl inne i Lund har vi svårt att hitta parkering, vi kör nästan rätt in en svärm av tonåriga killar som terroriserar gatorna på sina elsparkcyklar, grrrr, men hittar till sist en parkeringsruta på Grynmalargatan i Nöden. Det är sju minuter till filmen ska börja på Kino, en bio med punktlig starttid. Och det är en bit att gå.

Springer till Kino. Hinner just i tid. Filmen är oerhört bra, värd sin egen bloggpost. Jag störs dock lite av Mats telefons vibrationer under föreställningen, någon ringer om och om igen.

När vi kommer ut, väldigt tagna av den hjärtskärande filmen med dess enastående skådespel, har jag och Mats fått flera missade telefonsamtal. Mats har också fått meddelanden: ”Din bil står lite fel. Dålig handbroms på den” och sedan ”Hej eran bil finns i Lund på Grynmalargatan. Folk fick putta upp den då den stod mitt i en korsning.”

Jag ringer upp den person som sökt mig flera gånger och hon berättar att vår bil rullat ner till korsningen i denna tack och lov superlugna del av Lund. Där stod den sedan. Det hade blivit en liten folksamling, sa hon, av folk som resonerade om hur man kunde flytta bilen. Några hade till sist puttat tillbaka den till sin parkeringsruta och hittat något som gjorde att den inte kunde glida iväg.

Så när vi kommer tillbaks till Grynmalargatan står bilen fint där. Jag känner mig superdum, skyller det på stressen och känner mig ändå så dum.

Men sedan när jag tänker efter så är detta ju en riktigt fin historia om man bortser från min fadäs! Tänk sånt hyggligt folk det finns! Att de både flyttade och bromsade bilen, sökte upp oss via bilregistret och sedan meddelade oss på olika sätt. Det tackar jag för. Tack till räddarna i Nöden!

Nästa gång ska jag dra åt handbromsen …

Relaterade bilder: