Ut i världen igen

Det var med viss vånda jag bestämde mig för att våga mig ut i världen efter pandemin. Men skälet var viktigt: Jag hade inte träffat min syster sedan januari 2020. Hon bor i Israel.

Som sagt, nu var det dags. Det var först när jag bokat biljetten som jag insåg att mitt giltiga pass inte skulle duga för inresa i Israel: Man kräver minst 6 månaders giltighetstid på passet för icke-israeler. Och ni vet hur det var med tider för att få nytt pass nu under våren … uj uj uj. Till sist löste dock passfrågan sig, efter ihärdigt jagande efter passtid hos polisen (fick köra upp till Helsingborg men det var det värt!).

Detta var dock bara första svårigheten när det gällde att komma till Israel. Behövdes: test före avresa till landet, test vid inresa i landet, karantän till testresultatet visade negativt. Men, sedan var det bara tjosan.

Jag blir hämtad av syrran Tetta och svåger Yoram på flygplatsen i Tel-Aviv. Det är något visst med att stiga av planet i Israel. Jag har ju bott där i fyra år som ung. Även om väldigt mycket har ändrat sig sedan jag bodde där på 70-talet så är luften densamma! Luften och dofterna. Och något annat. Bekant.

Min syster som tidigare bodde rätt lantligt bor nu i Tel-Avivs utkanter. Det är en kul stad att vara turist i. Väldigt annorlunda än Jerusalem där jag tillbringade mina år i landet. Tel-Aviv är mer laid-back, mer homogent, med numera många, många skyskrapor, som verkligen skrapar skyn. I övrigt också fin arkitektur, en modern stad där jag dock också kan uppskatta de äldsta delarna av staden som ligger nära vattnet.

En dag besöker vi Caesarea, en fantastisk plats som jag sett tidigare men som kan ses om och om igen. Här byggde Herodes för sådär 2000 år sedan en stad och en hamn och sedan 1950-talet har arkeologer grävt fram badhus, amfiteater, kapplöpningsbana, med mera. Man gräver fortfarande i området och fynden är anmärkningsvärda.

Det hela ligger alldeles intill havet förstås och det är så vackert!

En dag åker vi till Jerusalem för att gå på Yad Vashem. Det är muséet över Förintelsen.

Jag vet knappt vad jag ska säga. Vi är helt knockade när vi kommer ut, min syster och jag. Det är chockerande och jag hulkar och vet knappt vad jag ska göra av mig. Men/Och, det är ett väldigt fint museum där man på ett mycket pedagogiskt sätt visar upp det som hände redan på 30-talet i framför allt Tyskland, vidare över det fruktansvärda på 40-talet i många, många länder i Europa. Reser du till Israel någon gång så missa inte det här muséet.

Så mycket det går promenerar vi vid havet. Medelhavet är en vacker turkos färg och badvänliga 22 grader! Solen är stark.

Sista kvällen jag är i landet blir jag bjuden på opera. Vi hör Händels ”Alcina” som till en början känns lite svajigt sjungen men som tar sig och blir en väldigt fin upplevelse. Det är också kul att vara med om en föreställning i ett annat land (där ramlar till exempel publiken in 30 minuter efter start – här låser man väl dörren?)

Maj är en fin månad att besöka Tel-Aviv. 25 grader i luften, och badet lagom varmt. Stan ligger vid vattnet som ligger nära centrum, så det är bara att ha med sig badkläder när man går ut …

Sykomorträden är spännande med häftiga formationer och jakarandan blommar. Allt är fortfarande grönt innan den stora torkan kommer.

Sedan flyger jag hem, hemåt till Stockholm. Norwegian flyger direkt, både till Kastrup och Arlanda.

En sådan upplevelse! Jag har huvudet fullt av bilder och känslor. Tänk, vad en resa kan ge, i stunden och efteråt, inte minst.

Relaterade bilder: