En ledig söndag och vi har begär efter mycket. En utställning på Malmö konsthall lockar: Den knappt 40-årige mångsysslande konstnären David Shrigley har fått ställa ut i hela konsthallen och man visar hans verk på ett optimalt sätt – bra gjort, Malmö konsthall. Shrigleys konst har stark koppling mellan ord och bild, ofta med tonvikt på ord och absurda idéer. Jag upplever det som visas som emellanåt mycket komiskt med en absurd vinkling som verkligen slår an i mig. De svartvita enkla, ofta barnsliga teckningarna, förstärker de verbala utsagorna. Dock är Shrigley inte alls en oskicklig tecknare. Detta märks tydligt i de animerade filmer som också visas på utställningen, där hans behärskning av tecknartekniken talar sitt tydliga språk.
På utställningen kan man också se foton arrangerade och tagna av Shrigley. Min favoritbild är nog den av en Barbiedocka (ja, ni känner ju till min relation till Barbie) som sitter på en bänk. Hennes huvud, armar och ben, sticker ut ur en pumpa! Shrigleys samhällskritik är aldrig pekpinnig utan lutar ständig tungt mot skrattet.
Blir man hungrig som jag blev så kan man avnjuta konsthallens fantastiska buffet. Den var verkligen något att rekommendera. Det är tjockt med folk i restaurangen trots att klockan "bara" är 12. En stor del av gästerna är under ett år – babyboomen är tydlig i denna expansiva stad.
Malmö är trots allt min barndoms stad och på något konstigt vis hamnar vi utanför det hus där jag bodde mina första 17 år. Äpplena har aldrig smakat så gott som de som fanns i den trädgården, ej heller päronen eller plommonen. När vi står där och kikar vid tomtgränsen kommer ägarinnan ut och jag förklarar att jag tittar på mitt barndomshem, inte på mitt nästa inbrottsställe. Vi får då komma in i trädgården och titta och jag får smaka på de underbara Cox Orange-äpplena som är så goda som jag minns dem. Märkligt och härligt.
Har ni varit i Bröddarp? Nu har vi. Bröddarp ligger utmed väg 101, gamla Ystadvägen och där pågår på Naturgården just nu en akvarellutställning i KSV:s (Konstnärsgruppen sydväst) regi. Ett tiotal duktiga akvarellister utställer där alldeles intill järnvägen. Ett underbart ställe och en vacker lokal, men kan det dra så många besökare, till denna lantliga idyll? När mondäna Malmö finns så nära? Är min skepsis oberättigad så är jag glad. För landsbygden är underbar att vistas i. Och kan bjuda på överraskande vyer.
Jag blir påmind denna vackra septemberhelg om melodin Try to Remember That Kind of September. En otroligt smörig låt. Men september är en fantastiskt vacker månad. Så det så.
Andra bloggar om: Malmö konsthall, David Shrigley, KSV, Bröddarp, Cox Orange
Jag såg på svt ett inslag om Shrigley och hans utställning som verkade mycket lovande. Grattis till er i södra Sverige som har lite närmre till Malmö än vad jag har :). Jag gillar Shrigleys serietidningsestetik, är han serietecknare i grunden?