• Recenserad och recenserande

    Posted on september 20, 2007 by in Konst och kultur

    Thomas Hyltén, som gillar att skriva, har gett sig på att recensera bloggar. Om han gör ett bra jobb kan han tillhandahålla god service för dem som är intresserade av bloggen som publiceringsform, som jag vill kalla det. För som jag ser det har bloggen blivit en så spretig texttyp att den mesta gemensamma nämnaren faktiskt är hur texterna publiceras. Thomas H har recenserat JAHAJA. Forum vilket ni kan läsa här.Hans analys får mig att känna mig väl sedd, och i varje fall av honom välsedd.

    Recensera är ju något jag annars gärna gör själv: här helt kort om filmen 2 dagar i Paris som får så där 3-4 av mig.

    Komedin som genre är svår – i varje fall med mig som mottagare. Jag tycker ofta att det räcker efter ett tag. Denna film ger dock många skratt, och att skriva ett manus som täcker 90 minuters pratande, för detta är en film där det komiska bygger på det sagda, är skickligt i sig. Om man känner till det franska samhället så kan man se hur det hudflänges framför allt vad gäller rasistiska tendenser. Men även amerikansk kultur får sig en känga.

    Paret Julie Delpy (Julie är regissör, manusförfattare, hon sjunger och har gjort en del av musiken) och Adam Goldberg gestaltar det fransk-amerikanska paret som är på besök i Paris för att hälsa på hennes familj. Scenen där paret blir bjudna på kanin av hennes föräldrar som inte talar mer än något enstaka ord engelska är dråplig och faktiskt trovärdig för dem som har varit i Frankrike och umgåtts med medelålders fransmän.

    Men: komedi är svårt. Jag kan just nu bara minnas en komedi som har lämnat kvar något och inte bara gett ett stundens skratt, och det är Miranda Julys Me and You and Everyone We Know. Den tänker jag på ibland trots att det är ett bra tag sedan jag såg den.

    Det finns berättarspår som läggs ut i 2 dagar i Paris som är oskickligt genomförda, detaljer som inte följs upp. Fotot är helt ointressant och spelet inte alltid helt bra. Så se den om du är frankofil och vill ha dig ett gott skratt. Men det är inget mästerverk. Någon jämförde med Woody Allen – jag föredrar faktiskt Delpys mindre neurotiska livssyn.

    Och måndagens tredje del av Upp till kamp – var det fler än jag som kände att avsnittet saknade fokus? Lika mycket som förra veckans avsnitt för mycket gick in i Tommys helvete, lika mycket kändes det denna vecka som ett mycket allmänt och opersonligt gestaltande. Jag ser i tidningen att tittarsiffrorna går ner. Jag förstår varför.

    Andra bloggar om: Bloggar, 2 dagar i Paris, Upp till kamp

5 Responses so far.

  1. Magnus E skriver:

    Det var en fin recension du fick av Thomas Hyltén! (Verkar till och med som om din blogg var den första han recenserade?) Vet inte om jag själv skulle vilja bli recenserad av just honom, för det intryck han gav var inte att han recenserar den typ av blogg jag själv driver. Ärligt talat, jag skriver ju inte så mycket alls på min blogg, utan lägger mest dig videosnuttar. Ett tag i våras postade jag aktuella naturvetenskapliga nyheter, men det tar faktiskt för lång tid… Och skriver gör jag ju ändå, fast i andra fora. 🙂

    Tråkigt att du inte tyckte så bra om “2 dagar i Paris”. Jag har inte sett den än, men antar att jag helst av allt vill återuppleva stämningen i “Before sunrise” och “Before sunset”, vad de nu kan tänkas ha hetat på svenska.

    För övrigt är jag ju ändå francofil, så jag hoppas på Julie Delpy… Min favoritregissör hette länge Jean-Jaques Beineix mina favoritskådespelare Jean Reno och Gérard Depardieu och mina favoritfilmer “Jésus de Montréal” och “Cyrano de Bergerac”… 🙂

  2. Evan skriver:

    Så här står det i ett inlägg från 18 september hos recensenten: “Min idé är alltså att recensera andra bloggar. Nu förhåller det sig emellertid så att min första recension inte har mottagits med stormande entusiasm, för att uttrycka mig milt.” Så tydligen har han recenserat någon annan. Nåja, jag är tacksam för hans läsning. Angående filmen så tycker jag att du ska se den. Den är charmig och vi som gillar Paris blir glada av att se denna vackra stämningsfyllda stad. Jag är lite konstig med komedier- tycker bättre om dystopier som du kanske vet.

  3. Konstapan skriver:

    Ja, jag gillade också “Me and you and everyone we know” väldigt mycket. Tror att det till stor del beror på djupet och nyansrikedomen som finns i filmen. På sina ställen är humorn väldigt svart och nästan frånvarande. Om du gillar dystopier rekommenderar jag att ta en titt på Terry Gilliams “Brazil” om du inte redan har sett den. Den har några år på nacken men är otroligt sevärd!

  4. Evan skriver:

    Konstapan – hej! Har du läst hennes bok? Miranda Julys, alltså? Jag recenserar den under SETT&LÄST. När jag nu tänker på det så finns det vissa samband mellan July och Shrigley. Den allvarliga humorn kanske man kan säga. Min gissning är att du skulle tycka om hennes noveller, i varje fall i mindre mängd. Shrigleys bakgrund som serietecknare: Jag vet inte men om man tittar på hans hemsida så verkar han ha många strängar på sin lyra. Synd att du inte kan se utställningen. Men den pågår till november.

  5. Lorre skriver:

    Ja, visst är den bra! Håller med dig, fast jag skulle nog gett “2 dagar i Paris” högre poäng. Gillade de rappa dialogerna. Har sett den för ett tag sen men inte recenserat den i min blogg ännu, vilket är dumt. Håller med dig om “Upp till kamp” också. Saknade ett hjärta. Den har jag däremot skrivit om. Jävigt, OK? Men jag var ju kritisk.
    Ha det gott i Skåne, Bengt (ex-skåning)