-
Och vinnaren i loppet mellan Mod och Feghet är …
Posted on september 26, 2007 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktJag är ingen modig människa. Sanningen att säga är Mer Mod åt Mig något som figurerar i mina önskedrömmar.
Känslan av otillräckligt mod är dock något som delvis är subjektivt upplevd. Jag vet att det finns personer som känner mig som visst tycker att jag är modig, som visst kan peka på tillfällen då jag visade mod eller civilkurage. Visst. Ur deras synvinkel. Men. Som Mats sa. (Mycket med M.) Mod är att göra det man är rädd för att göra. Kunde det sägas sannare? Mycket o-möjligt (sluta, Eva, det är bara du, helt subjektivt, som tycker det är kul med allitterationer).
Mod är att göra det man är rädd för att göra.
I valet mellan att göra det man är rädd för som är det rätta att göra, och att undvika det och vara feg – vad är det som händer där? Det känns som en inre strid, för att ta en bild, emellan valet att krypa under täcket och ha det varmt och skönt men också utestänga allt det som kunde hända istället, eller den utvecklingen som kunde blivit, och att sticka ut hakan i kylan, ta risken att förfrysa och bli utfryst men också möjligheten till nya vinster. Metaforerna för det jag beskriver är många.
En av mina egna inre bilder för detta är den att när jag vågar göra det jag är rädd för, då bärs jag fram av min vilja eller vrede över något som är orätt. Modet i mig bär mig förbi min egen feghet som i ett lopp mellan dessa två ytterlägen, mod och feghet. Och jag känner, jag känner, hur mitt mod bär mig framåt, och jag känner, jag känner, att jag orkar ända fram och fegheten försvinner ur min kropp och att jag går i mål och att MOD VINNER!
Min feghet är som deg, Den är svullen och formlös. Den går inte att gripa. Akvarell 30×30.
Modet är starkt, tydligt, men inte helt regelbundet. Det är inte lätt att vara modig. Man kan gå på såna nitar. Akvarell med mycket gummi arabicum. 40×40.
Båda akvarellerna kan ses under fliken MÅLAT på hemsidan.
Andra bloggar om: Mod, feghet, akvareller
Relaterade bilder:
modet är finare än fegheten! *2
Den fega degklumpen är ju en träffande bild. En deg är en smet, nån som smiter….
Den modiga blå mosaiken tycker jag ser lite obestämd ut och samtidigt sluten mot omvärlden. Enligt citatet ”Mod är att göra det man är rädd för att göra” – borde det inte vara något som utstrålar rädsla men samtidigt ståndaktighet? Hur man nu gör det….
De här ”känslobilderna” som jag gör, jag har målat Skam, rädsla, vrede, och nu mod och feghet, de gör jag helt ointellektuellt. Med det menar jag att jag inte tänker efter utan att bilden bara kommer för mig, mycket intuitivt. Jag ser det som en representation av min känsla. Som jag ser det, när du nu kommenterar, så är min känsla för modet att det är svårt och en aning motsträvigt, något som man måste kämpa med för att få form på. Samtidigt har det en kraft och linjer. Jag vet inte, så här kändes det! Men jag har tänkt att människor nog mer skulle känna igen min feghetsbild. Som några har gjort med den jag kallar Skam.
Vad är mod? Att göra något, som man egentligen är rädd för. Men det som i någons ögon betraktas som modigt, är i någon annans ögon helt banalt. Det vi gör i vårt dagliga värv – står upp och pratar inför en stor grupp människor – finns det många människor som aldrig skulle våga! Och att publicera sina personliga bilder på det viset du gör, är det också långt ifrån alla som vågar.
Självkart gör man väl såna här bilder rent intuitivt.
Uppdaterad analys: Den ”modiga” bilden är inte dålig, det blåa har tyngd, tar plats och rullar modigt framåt. Och det trots att formen inte känns helt stabil.
Julia: Mod ÄR vackrare än feghet, något annat vore orimligt att säga. Men du menar nog bilderna. Och det är kanske då rätt i en jämförelse att Mod är en vackrare bild!
Börje: Tack för dina bildkommentarer, jag uppskattar dem verkligen! Jag har gjort en större bild av Mod, just för att den ska få mer tyngd.
Och Magnus: Jag känner inte att jag är modig när jag lägger ut mina bilder. Jag vet att en del tycker att det är modigt (därav min kommentar om hur subjektivt det är, och du nämner ju också vår lärargärning som ur mångas perspektiv kräver mod). Nej, mod för mig är att stå upp mot människor som jag är rädd för. Och tro mig, de finns! Nu vet du det. Men jag säger inte, ALDRIG; vem de är …