Den sena eftermiddagens låga höstsol liksom drar över fältet nedanför Dalby kyrka. Bussen mot Sjöbo kör in i Dalby genom en av våra tre rondeller (om man kan mäta orters betydelse med hjälp av deras rondellantal, så är Dalby en riktig VIP, Very Important Place). I mitten av en av dem står idag ett nytillskott – en rondellgiraff! Andra har försökt sig på att placera rondellutsmyckningar här men de har fått fötter. Eller tassar. Eller hovar. Måtte denna festliga långhalsade trägiraff få stå kvar ett bra tag, kanske lika länge som rondellhunden Inga som står i rondellen vid Östra Torn. Denna hund som kärleksfullt tillverkats för att fira en lokal jubilar som delar arbetsplats med mig.
Själva fenomenet rondellhund finner man självklart information om på wikipedia, var annars? Jo, faktiskt på dess egen sajt som ni måste studera om ni är intresserade. Snart kommer rondellhundarna in i konstböckerna, om de inte är där redan.
Och visst är det en skön företeelse? Vem gör dem, vem snor dem? De är allas och ingens (ja, förutom Ingas, förstås). Ingen behöver gripas av prestationsångest och uppfinningsrikedom kan få fri spridning.
Faktum är att det på vissa sätt kan jämföras med bloggandet. Man tar den plats man vill och får den uppmärksamhet man förtjänar. Fast en del förtjänar väl inte den uppmärksamhet de får … och somliga får inte den de förtjänar … nej, nu ska jag inte bita i den sura räven. Eller hur det nu var.
Men Östergren får den uppmärksamhet han förtjänar, både i press och JAHAJA. Läs mer om hans senaste roman Orkanpartyt här.
Andra bloggar om: Rondellhund, rondellgiraff, Orkanpartyt, litteratur, Dalby, blogga