Verklighet och fiktion

Jag har precis avslutat läsningen av Philip Roths roman American Pastoral från 1997 (läs gärna min recension i SETT & LÄST). När jag slår ihop boken känner jag mig lätt omtöcknad och starkt påverkad av tyngden i boken, dess energi, raseri och den frustration den uttrycker. Jag är också fylld av beundran för den prosa som Roth producerar. Det finns meningar långa som sidor, inte så sällan, och det oerhörda är att man kan följa med i dessa långa tankegångar utan några problem. Så är det när det är bra.

Hur mycket har jag inte lärt mig genom att läsa fiktion? Hur mycket om verkligheten. En bok som denna kan ge mig nya tankegångar, nya vinklingar på egna tankar och också ny kunskap. Boken handlar om tiden kring Vietnamkriget och därefter i USA, vilket i sig är lärorikt även om det är helt klart ett Rothperspektiv vi får – men vad skulle det annars vara? Jag tycker själv att det är genom det personligt och subjektivt bekskrivna som vi kanske får de bästa historiska lärdomarna.

Omtöcknad av en bok? Ja, kanske hade detta också att göra med att jag några timmar tidigare för första gången i mitt liv hade varit hos en kiropraktor. Justering, lite akupressur (”men vi tar det försiktigt idag” säger han. Varför vinglar jag då Klostergatan fram efter behandlingen?) och så börjar min resa in kiropraktikens land, förhoppningsvis mot en mindre stel tillvaro …

Läs förresten Daniel Sandströms lördagskrönika i Sydsvenskan, som vanligt tankeväckande. Han skriver om kopplingen mellan sportjournalistik och skönlitteratur, säkerligen inspirerad av sitt möte med Richard Ford, den amerikanske författaren som han intervjuade förra lördagen på Kulturhuset i Stockholm.

Andra bloggar om: Litteratur, Richard Ford, kiropraktor

Relaterade bilder: