Att ha hjärtat på ärmen

Att ställa ut är lite som att ha hjärtat på ärmen. Man visar sitt innersta. Det är härligt och hemskt. Härligt att få visa men rädslan finns förstås att det blir en flopp.

De första sex bilderna på utställningen.

Någon sa att jag är medial, att jag verkar gilla att visa upp mig, genom mina bilder och min hemsida. Så känns det inte riktigt för mig. Jag får ingen tillfredställelse av att visa upp mig eller det jag skapar som så. Tillfredsställelsen kommer i kontakten,  i mötet med dom som tittar och som reagerar.

Bilder som hänger bredvid det låga fönstret i det fina 1800-talshuset.

Det var en väldigt fin vernissage igår. Jag hade flera fina möten då med människor som tittade, kommenterade, undrade. Ja, så till den milda grad att pedagogen i mig tänkte att jag kanske borde bjuda hem till målarmöte, lära ut lite av det jag kan!

Så det är en del av den stora glädjen med att ställa ut. En annan del i glädjen är förstås att se bilderna samlade. Det känns oerhört tillfredsställande att se bilderna hänga där och tänka att ”detta är jag, detta har jag gjort”. Det blir mycket påtagligt och det är väl därför som målandet skänker sådan tillfredsställelse till dom som utövar det.

På andra sidan fönstret två bilder som är olika men trivs bra ihop.

Jag tänkte också igår när jag såg mina bilder att det finns mycket glädje inom mig. Trots allt. Det är soliga bilder. Även de som är gjorda på vintern.

Om någon därute har planer på att se min utställning så får jag erkänna att jag (igen) blivit lurad vad gäller datum: Utställningen plockas ner på eftermiddagen torsdag 31 maj, så vill ni titta så har vernissagekortet lurat er. Bilderna hänger alltså INTE till och med 1 juni. Förlåt!

Det är mycket med träd. De fascinerar.

Andra bloggar om: Eva Nygren, Galleri Ärtan, varför måla

Relaterade bilder: