Schack men inte matt i Göteborg

Nu börjar mina födelsedagspresenter ta slut. Och det är rimligt med tanke på att jag fyllde år för snart fem månader sedan.

I fredags var Mats och jag och hörde på Chess i Göteborg. Ingen av oss hade hört musikalen som hade premiär i London 1986 och som sedan uppfördes i Stockholm först 2002. Den uppsättningen med Tommy Körberg och Helen Sjöholm måste ha varit en riktig pärla. Men den vi hörde härom kvällen var inte dum alls.

Storyn med de två schackspelarna är lite krystad men å andra sidan tidspräglad, eftersom det handlar om effekten av kalla kriget. Det blir rätt mycket kärlekshistoria och på så sätt ges röstutrymme för de icke-schackspelande kvinnorna.

De kvinnliga sångerskorna gjorde inget större intryck på mig, dels för att deras roller inte var spännande, heller inte de sånger de sjöng. Och tyvärr inte heller deras sångstil. Rent, men ointressant.

Den som gör starkast intryck i den här uppsättningen är Philip Jalmelid som sjunger Anatolijs roll. Här hör du honom i en inspelning från 2008:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=82Zrq21SlXI]

Han är riktigt bra, ännu bättre nu fyra år senare. Jag tror att vi var många som rös, och berördes, när han sjöng ”Anthem” alldeles före paus.

I övrigt hade jag väldigt kul åt tvillingarna Henrik och Magnus Rongedal som gestaltar och sjunger domarnas roller. De är superbegåvade, rörliga, sjunger bra och har dessutom fantastiska kostymer, för att inte tala om frisyrer. När de var på scen blev det riktigt show.

Det hela avslutades med en rockig uppvisning av alla medverkande när den fullsatta Göteborgsoperan gav ensemblen stående ovationer. Det var hög stämning i salongen. Och jo, högt i tak.

Så: Kanske inte helt min sorts musik men väldigt roligt att ta del av ändå. Scenografin var i mina ögon överarbetad och dessutom bitvis obegriplig. Dock var där höjdpunkter, som när ett Aeroflotplan och en amerikansk luxury liner kördes in på scen (ja, alltså inte riktiga!).

Vi bodde på ett rätt dyrt men bra hotell som av någon konstig anledning heter Spar hotell. Läget var utmärkt, det fanns garage och vi gick igår, dagen efter, en mycket spännande promenad genom ett för oss rätt okänt Göteborg – Majorna, Masthugget, Haga och så undvek vi Avenyn. Majorna är enormt spännande men många av de gamla trähusen från 1800-talet eller tidigare är vanskötta vilket är väldigt synd.

Solen går ner över Mats på Sunset Boulevard. Anä, vi är i Majorna.

Nu är det bara bastubåten kvar. Det var en present som i juli verkade lockande men sedan blev det aldrig tid. Kanske något för annandag jul? Hmm …

Om Chess: Svd, DN, Sydsvenskan. Och så GP, förstås.

Andra bloggar om: Chess, Göteborgsoperan, Philip Almelid, Göteborg, Majorna

Relaterade bilder: