Stiltje

Stiltje råder på JAHAJAs kulturfront. Under min sommar har jag inte lyckats läsa en enda riktig höjdare, däremot någon såmre bok (Paulrud) och tack och lov, en bra deckare (Karin Fossums Älskade Poona). Men det känns lite dött på bokfronten. Stiltje.

Någon tipsade mig om boken The Corrections av Jonathan Franzen som personen i fråga trodde skulle kunna passa mig som Ian McEwan-fan. Det enda jag kan se som gemensamt mellan dessa två författare är att de skriver på engelska. McEwan är förhållandevis ordkarg, inte speciellt humoristisk och med rätt ruggiga och moraliska problem i centrum. Franzen skriver en massa, alldeles för mycket, för ofta, enligt mig, i denna roman. Romanen är humoristisk och vass men också generaliserande och som sagt, too much. 

Så när jag i dagens tidning läste att en roman av JC Oates kommit ut på svenska, nämligen Dödgrävarens dotter (The Gravedigger’s Daughter 2007) så kastade jag mig på – nej, vadå. Jag kastade mig minsann ingenstans, så desperat var jag inte. Nej, jag gick till Gleerups och köpte boken. In English.

Så nu hoppas jag på att Franzen bättrar sig så jag kan ta mig igenom boken snabbt för att ägna mig åt Oates. Det ska bli gött.

Google Dalby: Gräshoppa sittandes på vårt fönster måndag morgon.

Stiltje, förresten. Märkligt ord, eller va? Kollar SAOB efter att Mats och jag resonerat kring varifrån ordet kommer. Det visar sig att stiltje helt enkelt kommer från "stilla" och att j-et efter t-et lagts in (eventuellt, allt sådant här är ju kvalificerade spekulationer) för att det ska likna ordet kultje som är något på vägen mot Gustav – frisk kuling. Som det kan vara. Och tack, SAOBs redaktion för att ni hunnit till bokstaven S! Ja, faktum är att de redan gjorde färdigt artikeln om stiltje 1989. Wow!

Andra bloggar om: stiltje, Gustav, Oates, väder, litteratur, Franzen, McEwan

Relaterade bilder: