• Glad i hatten?

    Posted on september 4, 2008 by in Övrigt

    Jag köpte en hatt idag. Min favoritbutik stänger och säljer allt till halva priset. I fönstret låg en brun tanthatt. Den kostade mycket lite, och trots att jag aldrig i hela mitt liv använt hatt, och varje gång jag prövat en hatt känt mig som jag var utklädd, så föll jag för denna bruna hatt. Det finns en bild på mig i min bruna hatt. Men det finns också en bild på en bit av hatten. Här har det trixats med färg och det har beskurits. Ni får leka med tanken på mig i min bruna hatt, för allt ni kommer se är detta förvrängda delprov.

    För jag kan inte det där med hatt. Kan inte vara glad i hatten, nej inte på andra sättet heller numera, blir bara trist-trött. Och huvudbonaden – hatt är tufft i tanken men konstigt och konstlat i verkligheten.

    Konservativ? Jag? Uppenbarligen. Di unga går med herrhatt med smala brätten, känns märkligt att se 25-åringar bära det som gubbar bar när jag var ung. Allt med hatt är konstigt. Så är det för mig.

    Utom svamphattar, förstås. 

    Andra bloggar om: hatt, svamp, Klostret 5

3 Responses so far.

  1. pajala skriver:

    Gubbhatt!? Jag är tant(vad får dig att tro att jag är man?) – är visserligen ett positivt ord för mig – men jag är hellre kvinna – klok och livserfaren – vid min ålder. Med din måttstock är jag medelålders. Det troliga är att vi fyrtiotalister, som flyttar fram/ändrar begreppen utifrån med oss själva, vägrar släppa fram ålderdomen –
    vis-domen tilltalar mig.

    Hatt – håller med dig; snyggt, fräckt – på andra! Vet en liten affär med så läckra små “lock” med bla fjädrar och flor. Men NÄR kommer jag att använda dem?
    Köpte du hatten för att den var så billig nu?

  2. Evan skriver:

    Pajala! Visserligen har du rätt – jag trodde att du var man. Men hur du kunde veta det, det undrar jag. För en gubbhatt kan väl användas av en kvinna? Men. Det är intressant. En bloggbekant, slow motion, du hittar nog till honom, hade skrivit ett kul inlägg som jag hittade av en händelse. Jag skrev en kommentar och skrev att jag trodde att han var man. Vi diskuterade helt kort hur man kan bedöma kön utifrån det skrivna. I ditt fall gissade jag fel. Men mitt bedömningsunderlag var magert. Det är ändock intressant! Själv är jag en medelålders kvinna, tant för vissa, förmodligen. Men jag ser mig som kvinna, vill helst inte bli sedd vare sig som tant eller tjej. Det sista tycker jag är lite löjligt att bli kallad när man är 56.

    Hatten, ja. Jo, djupt inom mig (jag är halvt allvarlig) finns en önskan att våga gå ut med hatt. Ja, egentligen finns det (och nu blir jag allvarligare) en önskan att klä mig helt hur fasen jag vill. Jag har till exempel två par stövlar av samma typ. Ett par är röda, ett par svarta. Förra vintern hade jag flera gånger tanken att “idag tar jag en svart och en röd stövel”. Men jag vågar inte. Eller vågar – vet inte om det är rätt ord.

    Men visst, hade nog inte köpt hatten om den inte hade kostat 30 kronor

  3. Lizette skriver:

    jag älskar hattar! När jag bodde i Torino i Italien gick jag varje lördag till hattståndet på marknaden och provade, kände och beundrade hattarna hos denne modist som dessutom var begåvad med en för mig helt oemotståndlig försäljarcharm… en enda har jag sparat; jag kanske tar på mig den en dag och traskar omkring i på skolan:D