Jävla Lunds konsthall!

What the fuck? Ja, ursäkta mitt språk, men hallå, Lunds konsthall! Vem finns egentligen med i er fan club? Inte jag i alla fall.

Numera när jag någon enstaka gång går in i i Lunds konsthall blir jag alltid besviken. När jag inför lördagens besök i stan läser på vad som visas på Konsthallen blir jag optimistisk (ja, för jag hoppas trots allt). För, läser jag,  ”Lunds konsthall har glädjen visa I strömmen, en visuellt rik och tankeväckande samlingsutställning som tar sin utgångspunkt i den visionära konstnären Hilma af Klint (1862–1944). Utställningen sammanför henne med de idag verksamma konstnärerna Carolus Enckell (Finland), Olav Christopher Jenssen (Norge/Tyskland), Joachim Koester (Danmark/USA), Silja Rantanen (Finland), Nina Roos (Finland), Emily Wardill (England) och Christine Ödlund (Sverige).”

Det låter spännande. Jag känner till Hilma av Klint och hon är intressant.

Jahaja. In på konsthallen går jag. På den stora ytan på bottenvåningen står tre stora nånting. Ja, vad de är, det är förstås upp till betraktaren att tänka kring. Men – läs och häpna – ingenstans på väggarna ser jag någon förklaring till vad det är för utställning jag är på. Ingen förklaring kring tankarna bakom denna ”tankeväckande utställning”. Inte ens den text man kan läsa på hemsidan. Inget om varför man har sammanfört dessa konstnärer. Nada.

Det är skumt i hallen, förmodligen för att objekten som visas är upplysta men det innebär också att disken där det finns en person som säljer och ska informera inte syns så väl. Det är så jädrans be-igt det hela så det är knappt sant. Lunds konsthall kritiseras av många och konsthallschefen Åsa Nacking har flera gånger gått i defensivt svaromål utan att någon gång lyckas övertyga i varje fall mig om sitt resonemang kring utställningarna hon initierar.

När jag går upp på andra våningen är den delvis fylld med verk som tillhör utställningen. Delvis är det bara tomt. Det ger ett minst sagt ödsligt intryck.

Jag blir arg! Detta är VÅR kommuns konsthall, våra skattemedel, vår offentliga konstmiljö. Skärp er! Gör något som andra begriper än konstvetare och andra som tillhör någon klick som uppenbarligen vare sig jag eller de flesta andra jag känner, tillhör.

OK. Då går jag. På väg till bilen köper jag en ny bil. Den finns i världsbutiken Klotet.

Bil från Madagaskar. Bilmodell okänd, likaså årsmodell. I skick som återvunnen.

Vinden viner när jag sneddar genom Botan. Vintergäcken trotsar kylan. Snart är det vår. DET är grejer, det.

Andra bloggar om: Lunds konsthall, bilar, Madagaskar, konst

Relaterade bilder: