-
Tant Surre finns.
Posted on september 30, 2008 by Eva Nygren in I terrängen, Konst och kulturNär våra barn var små brukade jag berätta för dem om Tant Surre. Hon bodde i Bokskogen, utanför Malmö, men i en del där det var få eller inga motionärer och folk i rörelse. Tant Surre brukade ha på sig flygarmössa eftersom hon tog sig fram i ett litet flygplan och hon var mycket aktiv som person och räddade djur och människor ur knipor. Jag brukade berätta om henne för Adam och Julia när de bad om det. Ofta hade det inte hänt något speciellt i hennes liv, men då kunde barnen knyta an till något jag tidigare berättat och fråga om hur det hade gått med ditt eller datt.
Tant Surre föll i min glömska. Men nyligen frågade Julia mig hur det var med Tant Surre och trots att det gått kanske 15-20 år sedan jag berättade om henne så kunde jag plocka upp lite spår ur minnet och berätta om hennes nuvarande liv.
Idag är hon mycket gammal, 104 år. Hon bor fortfarande i Bokskogen men i ett kollektiv där man har ordnat med några bostäder för just gamla. Hon kan inte flyga längre (licensen fråntogs henne för tio år sedan till hennes stora sorg) men hon gör lite annat som kanske inte många 104-åringar gör, i den mån de finns alls.
Eftersom hon är så gammal känns det som hög tid att teckna ner hennes historia. Detta är ett försök.
Om Tant Surre finns? Eftersom ingen skulle höja på ögonbrynen om jag sa till exempel "Det finns tendenser till försök att kartlägga äldres behov av sagor" så kan väl påståendet "Tant Surre finns" inte heller vara så omskakande. Tant Surre finns.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=lNHEBTNttSE&hl=en&fs=1]
Andra bloggar om: Tant Surre, saga, Bokskogen, kollektiv, flygare
Relaterade bilder:
Haha, mamma, det där kallar jag talande tystnad i kommentarsboxen. Hur ska man kommentera en film som man inte vet om det är ett pretentiöst försök eller ren galenskap? Vilket är i så fall att föredra?
Ja alltså jag i egenskap av son vet ju hur din galenskap kan ta sig uttryck.
Ja alltså jag i egenskap av son vet ju hur din galenskap kan ta sig uttryck.
Några följer min blogg och läser de flesta av mina inlägg. Om de tror att det är ett pretentiöst inlägg slutar de förmodligen att läsa. Kanske undrar de vad jag menar, fortsätter läsa, och kommer efter hand, mer och mer, i kontakt med den galenskap som du känner till. Men du – någon sa till mig att vi begränsas av vår rädsla. Det tänkte jag mycket på. Jag vill prova detta och så får vi se om jag förlorar någon ”trogen” läsare. Jag har lagt ut en rätt ”galen” novell också, ”TAVLAN”. Inte heller den fick någon kommentar. Det är sånt man får ta.
Sapere aude!
Sapere aude!
jag är med – mer Tant Surre , tack!
jag är med – mer Tant Surre , tack!
jag är med – mer Tant Surre , tack!
Äntligen! Någon förstår min galenskap! Men det är klart, du har ju lite försprång Liz1e, eftersom vi möts in person ibland. Men kul att du tycker så, inte bara en, utan två gånger. Vissa saker kan inte sägas nog ofta. Kram!
Jag är förvisso ingen häst men det här gnäggar åt. Skön humor!
Jag är förvisso ingen häst men det här gnäggar åt. Skön humor!
Ja, det där med humor är svårt. Finlir. Speciellt när man kommunicerar det utanför det personliga mötet. Men som sagt, eftersom Tant Surre finns, så får man ta henne på allvar. Med humor. Om det går. Vi får se.
Ja, det där med humor är svårt. Finlir. Speciellt när man kommunicerar det utanför det personliga mötet. Men som sagt, eftersom Tant Surre finns, så får man ta henne på allvar. Med humor. Om det går. Vi får se.