Härom dagen kom ett mail: ”Jag kontaktar dig för att jag är intresserad av att eventuellt använda ditt blogginlägg i min uppsats om klimakteriet. Hur känner du inför det? I uppsatsen blir du anonym.” Blogginlägget ifråga, http://jahaja.wordpress.com/2009/07/31/stolt-och-medelalders-kvinna/, skrev jag för snart fyra år sedan.
Ida som kontaktade mig får gärna använda min text. Så här skriver hon: ”Jag skriver inom ämnet etnologi vid Göteborgs universitet. Tanken är att min uppsats ska vara klar till sommaren. Kika gärna in på min hemsida www.overgangen.se, så kan du läsa mer om mitt projekt. Där kommer jag nog också informera när uppsatsen är färdig.”
Det låter spännande. Och jag är himla glad när mina blogginlägg, på vindlande vägar, når fram till allehanda mål.
Det som också känns väldigt bra är att jag känner igen mig i mina gamla bloggtexter. Alltså. Jag minns vad jag kände. Och vad jag tänkte. Och kan stå för det än.
Då handlade det i bloggposten bland annat om att jag var arg över en nedlåtande attityd som man kan möta som medelålders kvinna. Idag, några år senare, lite mer medelålders, låt oss kalla det högmedelålders, det låter bra, så kan jag på något märkligt regressivt sätt känna att det bara blir konstigare och konstigare att ses som gammal. Mats, min man, sa häromdagen något om att några ungdomar som pratade med mig måste tycka jag var ”en konstig tant”. Att de tycker jag är konstig förvånar mig inte men när han sa ”tant” så kände jag mig förvirrad. Vem syftade han på? Mig? Jahaja! Det känns som att jag nästan går bakåt på vissa sätt. Barnsligare och barnsligare. Jo.
Jag startade min blogg för sju år sedan i höst. Jahaja har hela tiden varit en hemsida för bilder och recensioner med en blogg jämsides. Sedan några månader har möjligheten för mig att lägga ut bilder försvårats på grund av ett datorbyte och nu kommer jag få proffshjälp att omskapa sidan. Det ska bli spännande.
Samtidigt upplever jag att hemsidor som sådana blivit delvis ett för statiskt verktyg för information. Idag är många av oss inne på att inte bara ta del av information, utan även ge och dela med oss av information. Som ett led i den tanken har jag satt igång Facebooksidan Dalbysidan för alla. Om du som läser detta bor i Dalby, eller har en anknytning till vår lilla by, så bli vår vän. Då får du se vad det går ut på.
Solen skiner visst ute. Man kanske ska ge sig ut i det som nu får kallas vår?
Andra bloggar om: Dalbysidan för alla, Jahaja, medelålders kvinna, Facebook, hemsida