Jag släpper tag

Jag är åter ute och går, det är grått men det finns ändå glädjeämnen. Till exempel de gråa trädens fantastiska former eller häpnadsväckande färgkombinationer som döljer sig i vardagen. Det finns många vinklar att undersöka, många vägar att gå.

På vägen hem går jag in på Arnes kakbod och köper mig en fikakaka. En sådan tillfredsställese att ha dagen för dessa enkla nöjen.

Jag kan säga att jag har längtat efter detta. Jag kan säga att det gör gott. Jag kan säga att ensam, med en stor trygghet lindad om denna ensamhet genom min familj och mina vänner, ensam är jag jag och släpper tag.

Jag behöver detta, kunde jag säga. Jag unnar mig detta, kunde jag säga. Jag förtjänar detta, kunde jag säga. Men nej. Språkbruket är så avslöjande. Det handlar inte om att fylla igen ett tomt hål. Det handlar om att det växer ut nytt, nytt, som ska växa och rulla vidare. Like a rolling stone.

Relaterade bilder: