Den nu 70-årige Per Kirkeby får för tredje gången visa sina tavlor och skulpturer på Louisiana. Ingången till muséet döljs av en av hans massiva skulpturer vilket blir som en utmärkt aperitif till utställningen med hans konst som är mycket kraftfull.
Jag har alltid tänkt på honom som konstnären som arbetar så intressant med gult och gult får jag se en del av på denna utställning. Det är bland annat många riktigt stora dukar som kräver många meters avstånd för att man ska kunna ta in dem i sin helhet och långa stunders kontemplation för att man ska kunna se dem, riktigt se dem.
Detta är en emotionell konst. För att njuta handlar det om att ge sig hän, lägga intellektet åt sidan. Då kan man gripas av stora känslor, kanske just dem som tavlorna är utlopp för. Vad vet jag?
På detta superpedagogiska museum finns förstås en film att se om konstnären, här en intervju gjord på plats. Per Kirkeby framträder som en mycket uppriktig och okonstlad person, långt från den intellektualiserande konceptkonstnären. Detta till trots kan han redogöra för mycket intellektuella tankegångar bakom sina tavlor men också för de ensamhetskänslor som stundom gett upphov till dystra färgpaletter i bilderna.
Men det är i det rum där det finns fyra stora dukar som domineras av gult och rött som jag fastnar. Jag skiner upp inombords av ljuset och kraften i färgen.
Mangautställningen är också intressant även om jag har mycket större startsträcka när jag ska ta in denna typ av konst. Jag sätter mig bland några unga personer som läser de frikostigt ditsatta mangapocketböckerna och försöker läsa. Serier har aldrig varit min grej. Jag tar mig med svårighet genom några sidor och inser – jag är en antingen text eller bild-människa. Alltså frustreras jag av denna blandning av bild och ord som serier utgör. Men det handlar om ovana!!!!!
Och så har vi den intressanta fotografen Eve Sussman vars arrangerade foton är mycket suggestiva och intressanta. När man tagit sig igenom dessa tre utställningar är man trött. Blir man någonsin så tungt trött som när man går på museum?
För att avsluta dagen har vi bokat bord på TBone i Malmö, en köttrestaurang på Davidshallsgatan. Jag kan verkligen rekommendera stället om ni någon gång känner ett sug efter rött kött. För även om det inte är bra för miljön, så är det riktigt, riktigt gott någon enstaka gång.
Och allt detta för att fira Westfaliska freden. Sa någon. Nära mig. Inga namn. Inga namn.
Andra bloggar om: Per Kirkeby, Louisiana, köttrestaurang, Manga, Eve Sussman
Per Kirkeby är bra. Har inte tänkt på att det är mycket gult i hans bilder, men mycket jordfärger dock. Har för mig att han har en bakgrund som geolog, så han kanske har ett särskilt förhållande till jorden!? Hans skulpturer berör mig mindre. Vi har en skapelse i tegel av honom här i Stockholm vid Moderna Museet.
Per Kirkeby är bra. Har inte tänkt på att det är mycket gult i hans bilder, men mycket jordfärger dock. Har för mig att han har en bakgrund som geolog, så han kanske har ett särskilt förhållande till jorden!? Hans skulpturer berör mig mindre. Vi har en skapelse i tegel av honom här i Stockholm vid Moderna Museet.
Hejsan Börje! Lång tid, ingen koll eller hur man nu ska säga på svenska! Ska titta in till dig snart. Visst är han bra, Kirkeby? Inte allt, alls. Men nog för att inge respekt!
Hejsan Börje! Lång tid, ingen koll eller hur man nu ska säga på svenska! Ska titta in till dig snart. Visst är han bra, Kirkeby? Inte allt, alls. Men nog för att inge respekt!
Eftersom vi nu gjorde resan till Louisiana för 12-åriga Lisas skull blev det bara manga-utställningen som vi hann med. Och eftersom jag själv är uppväxt med serier tyckte jag den var väldigt givande, och jag fick lära mig en hel del nytt om denna serieform (serieformer).
Eftersom vi nu gjorde resan till Louisiana för 12-åriga Lisas skull blev det bara manga-utställningen som vi hann med. Och eftersom jag själv är uppväxt med serier tyckte jag den var väldigt givande, och jag fick lära mig en hel del nytt om denna serieform (serieformer).
Kirkeby är ett slags vilande favorit, som jag absorberades av som tonåring. Just jorden som Börje talar om var min ingång.
Loisiana är fantastiskt. Men kanske ni skulle käkat där, istället för att vänta, att kryssa bland konst kräver energi.
Kirkeby är ett slags vilande favorit, som jag absorberades av som tonåring. Just jorden som Börje talar om var min ingång.
Loisiana är fantastiskt. Men kanske ni skulle käkat där, istället för att vänta, att kryssa bland konst kräver energi.
Ja, det kräver energi. Men rent fysiskt är det tungt att gå och stå på museala golv. Och vet du, den danska kronan kostar 1,45 att köpa. Priserna är de samma i siffror. Ett skäl som talar för svenskköpt mat. Fast visst är restaurangen där fantastisk. En liten fika blev det, vid deras brasa. Härligt.
Ja, det kräver energi. Men rent fysiskt är det tungt att gå och stå på museala golv. Och vet du, den danska kronan kostar 1,45 att köpa. Priserna är de samma i siffror. Ett skäl som talar för svenskköpt mat. Fast visst är restaurangen där fantastisk. En liten fika blev det, vid deras brasa. Härligt.
Ja, 1,45 är mycket. En gång i tiden åkte jag till Kbh och handlade skivor. 0,75 var förhållandet då.
Ja, 1,45 är mycket. En gång i tiden åkte jag till Kbh och handlade skivor. 0,75 var förhållandet då.