Han linkar genom köket och slår med viss möda upp en kopp kaffe. Oj. Hu. Det värker. Sätter sig. Stönar. Två matcher tennis på söndagsförmiddagen har satt sina spår.
– Kanske ska du tänka på att du inte är någon ungdom längre? Nä. Nähä.
Min tennisberoende make spelar tennis så fort tillfälle ges. Det är si och så med vinsterna. Det drabbar honom säkert på något sätt men han är en tapper förlorare, en seg jäkel.
Jag brukar säga om mig själv att jag inte har någon tävlingsinstinkt, att det gör att jag föredrar solo gymträning och dito stavgång. Kanske sanningen snarare är att jag har för svårt att bli slagen?
Manga-tennis, det finns. The Prince of Tennis är en ny bekantskap för mig och efter mötet med mangabilder på Louisiana nyligen så känns tekniken mer tillgänglig för mig.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=oKaJBjJgdF0&hl=sv&fs=1]
Men allt går så fort! Jag är en sådan som bäst gillar långsamma serier. Typ Bamse. Eller varför inte Alfons Åberg. Det är grejer, det.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=3WL47h9rqiM&hl=sv&fs=1]
Jag har lite svårt för alla dessa vackra varelse i mangaserierna, även om jag kan se att det är ett skickligt hantverk. Det är lite som skillnaden mellan amerikanska skådisar och svenska. Fast vi har en bit att gå, ännu så länge är det mest män i svenska filmer som får vara otraditionellt sköna – ta Rolf Lassgård. Kvinnorna ska alltid vara näst intill perfekta fysiskt. Eller har jag fel?
Andra bloggar om: Tennis, The Prince of Tennis, manga, Alfons Åberg, Bamse