-
Tillfälligheter
Posted on juni 9, 2009 by Eva Nygren in Konst och kulturJag går in på Jah Hollis blogg och av en tillfällighet faller min blick på en av många kommentarer under en post som handlar om att lägga ut foton i svart-vitt. Kommentaren ger länken till fotograf Anders Petersen, som till namnet åtminstone, fram till dess varit obekant för mig.
Jag går in på Petersens sida och tittar på foton som är oerhört starka men också påträngande i sin mångfald närbilder på utslagna, missbrukare, gamla med mycket åldrade kroppar. Ledsna, övergivna, någon gång lyckliga ansikten. Krumma, utfläkta. Nakna.
Christer Strömholm vars elev Petersen varit är en klar association för mig. Hans bilder föredrar jag framför Petersens, men släktskapet i motivvalen är tydligt. Petersen är bland annat känd för Waitsfans – en av hans bilder utgör omslag på plattan Rain Dogs.
Jag går in under fliken film (välj "current") på Petersens sida. Där kan man, visar det sig, se en intervju med Petersen från i mars i år. Kanske tar den upp emot trekvart att se. Det är långsamt. Oerhört intressant. Något av Kaspar Hauser i Werner Herzogs film över honom vilket förmodligen har att göra med att han talar eftertänksamt och med en sorts distans till språket som gör att det som sägs får en väldig tyngd. Eftertryck. Filmen är gjord med en kamera rakt framför honom och den flyttas inte. Det ger en känsla av att man faktiskt har honom rakt mitt emot sig.
Han säger mycket som intresserar mig och som känns som det kommer från mycket eftertanke: "Christer lärde mig att utan att ta ansvar för den längtan vi bär inombords kan vi inte ha någon relation till andra människor." Eller kring hur han jobbar med sina foton: "Om du inte ger så får du inget tillbaka." Han berättar om Nan Goldin, en internationellt erkänd fotograf, som väljer ut ett antal av hans bilder till en utställning. " Jag kände att hon såg mig när hon valde." Och då kan jag tänka att ibland är det först när andra ser oss som vi ser oss själva. Deras sätt att definiera oss blir ett klargörande för oss kring vem vi verkligen är. Det har hänt mig.
Livet är inte svartvitt. Det finns också grått.
Relaterade bilder:
Jag lämnade en kommentar i den svartvita debatten på Susannes fotoblogg. Vill du läsa den så finns den här:
http://sassa.webblogg.se/foto/2009/june/fototriss-svart-och-vitt.html
Jag lämnade en kommentar i den svartvita debatten på Susannes fotoblogg. Vill du läsa den så finns den här:
http://sassa.webblogg.se/foto/2009/june/fototriss-svart-och-vitt.html
Det håller jag med om. Den andre som bekräftar, ifrågasätter eller lyssnar är nödvändig. Det är en skön insikt. Bildmänniskor (kanske just fotografer?) närmar sig många gånger orden på ett annorlunda sätt – eller så de väger orden mer annorlunda. Orden får liksom mer tyngd; meningarna är avskalade på lull.
Du jobbar med både orden och bilderna. Uttrycker du dig annorlunda beroende på vilken roll du har? Skribentens eller bildkonstnärens? (Frågan blev lite akademisk, märker jag, men jag inga andra ord 😉 just nu att uttrycka mig på.)
Det håller jag med om. Den andre som bekräftar, ifrågasätter eller lyssnar är nödvändig. Det är en skön insikt. Bildmänniskor (kanske just fotografer?) närmar sig många gånger orden på ett annorlunda sätt – eller så de väger orden mer annorlunda. Orden får liksom mer tyngd; meningarna är avskalade på lull.
Du jobbar med både orden och bilderna. Uttrycker du dig annorlunda beroende på vilken roll du har? Skribentens eller bildkonstnärens? (Frågan blev lite akademisk, märker jag, men jag inga andra ord 😉 just nu att uttrycka mig på.)
Intressant, Slow, det du säger om bildmänniskor som använder ord på annat sätt. Har du sett filmen med Anders Petersen? Den är lång men du har visst semester … Vore kul att höra vad du säger om hans sätt att tala. Och det andra var OCKSÅ intressant. Jag tror att jag strävar efter att vara lika personlig i ord men det är nog andra saker jag uttrycker så därför blir det något annat. I bild är jag totalt privat även om det, trots detta, händer att andra identifierar sig med det jag gör. Ett exempel är kvinnan med ryggsäcken som är något av det mest intima jag målat. Eller bilderna på mig och min pappa som jag minns att du har kommenterat en gång. Det är ju lättare att gömma sig i bilden man målar. Hade jag skrivit fiktion hade jag förstås kunnat göra samma sak där. Det lockar mig inte så mycket. Jag gillar det här ordvalsandet, lite knapphändiga, lite halvpersonliga som vi i vår bloggarvärld (jag tänker på den grupp som vi kommit att utgöra som läser varandras bloggar) har valt som form. Så här långt.
Intressant, Slow, det du säger om bildmänniskor som använder ord på annat sätt. Har du sett filmen med Anders Petersen? Den är lång men du har visst semester … Vore kul att höra vad du säger om hans sätt att tala. Och det andra var OCKSÅ intressant. Jag tror att jag strävar efter att vara lika personlig i ord men det är nog andra saker jag uttrycker så därför blir det något annat. I bild är jag totalt privat även om det, trots detta, händer att andra identifierar sig med det jag gör. Ett exempel är kvinnan med ryggsäcken som är något av det mest intima jag målat. Eller bilderna på mig och min pappa som jag minns att du har kommenterat en gång. Det är ju lättare att gömma sig i bilden man målar. Hade jag skrivit fiktion hade jag förstås kunnat göra samma sak där. Det lockar mig inte så mycket. Jag gillar det här ordvalsandet, lite knapphändiga, lite halvpersonliga som vi i vår bloggarvärld (jag tänker på den grupp som vi kommit att utgöra som läser varandras bloggar) har valt som form. Så här långt.
Fastnar för din slutkommentar. Skulle vilja tillägga att det finns mer grått än svartvitt – i alla fall om man undviker övriga färger.
Roligt du hittade Anders Petersen. Det var faktiskt inte så länge sedan jag själv hittade till hans foton. Liksom du föredrar även jag Christer Strömholm framför Anders Petersen.
Fastnar för din slutkommentar. Skulle vilja tillägga att det finns mer grått än svartvitt – i alla fall om man undviker övriga färger.
Roligt du hittade Anders Petersen. Det var faktiskt inte så länge sedan jag själv hittade till hans foton. Liksom du föredrar även jag Christer Strömholm framför Anders Petersen.
Såg filmen. Petersen uttrycker en speciell försynt kompromisslöshet, som inspirerar. Hans tankar om rädsla, om att inte vara rädd före att vara rädd, förvånade mig på ett positivt sätt (och jag kontrasterade orden mot LBJ:s ”there´s nothing to fear but fear itself).
Jag kommer att återvända till sidan, bland annat för den uppenbara (eller skenbara) konsekvensen i Petersens fotografier.
Jag vill minnas att Strömholm ”strödde” aforismer omkring sig, kanske i tryckt form. Vassa men samtidigt ödmjuka konstateranden tror jag det var.
Såg filmen. Petersen uttrycker en speciell försynt kompromisslöshet, som inspirerar. Hans tankar om rädsla, om att inte vara rädd före att vara rädd, förvånade mig på ett positivt sätt (och jag kontrasterade orden mot LBJ:s ”there´s nothing to fear but fear itself).
Jag kommer att återvända till sidan, bland annat för den uppenbara (eller skenbara) konsekvensen i Petersens fotografier.
Jag vill minnas att Strömholm ”strödde” aforismer omkring sig, kanske i tryckt form. Vassa men samtidigt ödmjuka konstateranden tror jag det var.
Det gläder mig att du tog dig tiden, Slow. Fint uttryckt, försynt kompromisslöshet, det är sant. Det handlar om integritet, tror jag. Då behöver man inte trycka in det man tycker i fejset på folk. Det räcker med att säga det. Strömholms aforismer ska jag kolla upp, har en fin bok om honom.
Susanne: Visst är det så att det gråa dominerar! Det gäller att lära sig se alla de fina variationerna, bara. Grått är en av mina favoritfärger, just av det skälet.
Det gläder mig att du tog dig tiden, Slow. Fint uttryckt, försynt kompromisslöshet, det är sant. Det handlar om integritet, tror jag. Då behöver man inte trycka in det man tycker i fejset på folk. Det räcker med att säga det. Strömholms aforismer ska jag kolla upp, har en fin bok om honom.
Susanne: Visst är det så att det gråa dominerar! Det gäller att lära sig se alla de fina variationerna, bara. Grått är en av mina favoritfärger, just av det skälet.