Oj, nu känner jag mig supermallig. Ett fel i bloggen som gjorde att de senaste kommentarerna inte syntes, har jag själv, SJÄLV, rättat till. Jag har frågat tre, TRE jag känner som jag trodde kunde hjälpa mig men de hade inte MOTIVATIONEN som jag har. Oj, nu måste jag dämpa mig, NEJ, varför det. Här vankar ingen Jante, ingen Dante heller för den delen.
Onsdagskonst: Skam och sorg Rockar
Är det inte bara alldeles härligt härligt när man lyckas med något man inte trodde att man klarar av? Det är fantastiskt att som både medelålders, kvinna och rasande otålig person, hittade det tekniska problemets lösning.
Kanske är det för att jag stör mig så på de könsroller som präglat mig och präglar många unga kvinnor, som jag blivit så besviken på hur True Blood utvecklas. Den svarta tjejen Tara som jag tyckte var så härligt kaxig och frimodig sägs nu vara besatt av en demon. Så var det med den frimodigheten – den är ond! Och Sookie som har huvudrollen – hon frågar sin vampyrälskade efter första sexet "var det bra eller skulle jag gjort något annorlunda?". Bläh. Vad är det för sorst kvinnosyn? Eller är det som ungdomarna som jag berättade om detta för sa, att det kanske är ironiskt menat? Svårt för mig att säga, jag tillhör inte den ironiska generationen …
Men fixa bloggen kan jag. YES!
Andra bloggar om: Sorg, skam, blogga, könsroller, True Blood, Jante
så bra du är!!! jag är mycket stolt över min mamma! också som målar skam och sorg, de kanske värsta. jag älskar dig! smörbaljesant.
Klart du kan!
Du kan göra fina målningar med.
Även om det råkar vara skam och sorg som rockar så fick bilden mig att le en aning.
De ser ut att ha det rätt kul på något vis.
Tack Jah. Ja, det är lite paradoxalt. Men det känns så ibland. Det jag kan sätta ord på, eller som i det här fallet, skapa bild av, det rockar till i glädje inom mig.
Skam och sorg rockar – rakt in i hjärtat.
Ska du behålla den själv? Eller…?
Nej, den är inte en av de få jag inte vill avyttra. Roligt att en bild som är rätt privat ger återklang hos andra, det känns fint.