Det känns som att norr möter söder dessa vintriga dagar. Bussen fastnar i backen upp mot Dalby kyrka, var jag än går i Dalby idag på min lediga onsdag, ser jag skottande människor. Ovanligt i denna södra del av landet.
Jag talar med en farbror som jag möter. Vi diskuterar snöns omfattning och han får en välbehövlig paus (han är nog 80) från denna rätt tunga men viktiga syssla för en villaägare – man är ju skyldig att hålla trottoaren utanför sitt hus fri från snö.
Vi talar om Gud. Det är hans fel att det är så mycket snö, säger farbror Skotte. Finns det en gud, säger jag. Jag tror inte det, säger han, då hade han inte låtit så mycket skit hända. Tänk på Haiti. Det ska man tänka på när man gnäller över snön.
Grenarna möts graciöst över den snötäckta marken
Den senaste veckan har jag tillbringat många timmar på Lunds lasarett, avdelning KAVA (kirurgisk akutsjukvårdsavdelning, som för övrigt har en egen facebooksida, ser jag). En sådan fantastisk vård min mor har fått där, så professionell, omtänksam, både om henne och hennes anhöriga. Hon och vi har blivit bemötta med värme och humor – ja, blivit sedda om ni vill. Och vården, den akuta i detta fall, har varit på topp. All heder åt dem!
Lika mycket som jag prisar detta, häpnar jag över hur man på akutmottagningen där vi först var för en vecka sedan, låter en sjuksköterskeelev försöka sätta nål på en svag 91-åring med oerhört dåliga kärl, min mor. Jag vet inte vem jag led mest med, honom eller mamma. Inte bra. Den stackars killen tvingas ge upp efter två försök. Det syns på honom att det inte är kul.
Jag har fått se mycket av svensk sjukvård under de senaste två-tre åren. Man träffar många fantastiska människor, men ibland görs det grova missar. Tyvärr är man ofta för tagen av det man upplever för att prisa eller banna, annat än inom sig. Nu blev det lite både. Och.
Andra bloggar om: KAVA, akutmottagningen, Lunds lasarett, snö, skotta, Dalby
Det är dessvärre inte bara villaägare som slarvar med skottningen. I mitt kvarter finns det bostadsrättsföreningar som tycks fullständigt ignorera att deras trottoarer är rena benknäckarfällorna (dock inte min egen, vars vaktis skottar flitigt).
Ja, man lever farligt i dessa exceptionella väderdagar. Men solen lyser nu, kanske tar den låga februarisolen lite på snödrivorna!