-
Att knapra
Posted on mars 22, 2010 by Eva Nygren in ResorEn ny bloggkontakt, utanpunkt (bra namn, va?), en bloggare i min smak, skriver i en bloggpost bland annat om att hon ogillar namnet Bokhora som en rätt väl besökt litteraturblogg heter. Jag håller helt med. För mig har det alltid känts som att namnet är ett lätt sätt att locka läsare – detta uppseendeväckande namn, det ger ett sug som bara drar en till ett klick på länken. Men jag ska inte bara vara sån, det finns mycket bra att läsa i den bloggen. Fast namnet gillar jag inte. För jag gillar inte ordet hora, inte företeelsen, konnotationerna. Och jag ser inte charmen i att tänka sig bokläsare som horor.
Ett annat ord som jag tycker används märkligt i en viss situation är ordet knapra. I en artikel idag i Sydsvenskan, används ordet pillerknaprande om dem som använder antidepressiv medicin. Knapra är ett ord som jag skulle använda om chips, eventuellt, om de var små, om ätande av små majskorn eller varför inte om jag berättar om en ekorre som sitter och knaprar på vad de nu knaprar på. På något sätt känns det väldigt nedsättande i kontexten ovan – som att den som använder medicinen inte har koll, utan bara har en skål med piller som näven gräver i, och så tar man en pilla när man känner sig lite låg. Jag tycker att det är ett trist sätt att tala om något som i botten handlar om psykisk smärta.
Vingklippt – ett vackert ord
Ett vackert ord, en vacker metafor, finns i ordet vingklippt som någon i min närhet nyligen använde. Jag tänkte då att det är ett så fint ord men också att orden vi använder definierar oss. Det sa något om personen som använde det och passade så väl i sitt sammanhang att det räckte till en bild. Det är mycket för mig.
Andra bloggar om: knapra, vingklippt, ord, språk
Relaterade bilder:
Åh, officiellt introducerad, jag blir alldeles blyg.
Pillerknapra, ja, det är mycket ironi i det. Jag är osäker, men kom det sig inte ursprungligen från boomen av p-piller?
Vingklippt är ett väldigt drastiskt ord för mig, fast också poetiskt.
Nu har jag tittat i ditt galleri – är oerhört förtjust! Favoriter är collagen och de abstrakta/nästan abstrakta akvarellerna. ”Möte för oliktänkande”, jättefin.
Tror du det? Jag tänker mig att det kom med den snabbt ökande användningen av psykofarmaka bland ”vanligt” folk, ett sätt att visa att man inte använder med eftertänksamhet. Men när jag googlar på ordet så ser jag en helt annan användning också: http://hd.se/helsingborg/2010/02/19/alltid-kul-att-knapra-in-pa-nagon/ där det nog snarare betyder minska avståndet till. Man kan också knapra marknadsandelar enligt en annan träff, eller knapra in på, då det nog betyder knappa in på. Vingklippt drastiskt? Hur menar du? Är det inte mest en vacker bild?
Blir du blyg? Adu.
enl ordlista betyder vingklippt, ”klippa vingpennorna på en fågel så att den inte kan flyga, äv bildligt hämma, stävja”. För starkt för att bli bara en vacker bild för mig. Men ett poetiskt ord för just hämmad/hindrad är det, tycker jag samtidigt.
Jag har alltid tyckt att de som kallat sig Bokhora på något vis förnedrat sig själva. Men någon kan säkert vända det till att det har en feministisk klang…bla, bla, bla.
Vingklippa och vingklippt har för mig en stark negativ betydelse. Vingklippt = kuvad.
nilla och Jah: Intressant med era tankar kring ordet vingklippt! Ur Svd klipper jag: ”En vingklippt redaktion för vetenskap har lämnats kvar” ang SR:s reduktion i sin vetenskapsredaktion. Reducerad, utan möjlighet att göra det man vill göra. Så uppfattar jag det. Ja, att vilja flyga men inte kunna.
Jag skulle läsa en dikt en gång och hamnade i ett sammanhang som kallades för Poetry Gang Bang. Det kändes kymigt.
Sedan försökte jag tänka att ordens innebörd expanderar och förändras och att det kanske inte var så farligt eller osmakligt. Tankarna kom tillbaka när jag stötte på namnet Bokhora och nu börjar jag undra om det är en generationsfråga. (Känner mig plötsligt gammal.)
Hej hej, kanske. Jag vet inte. Normbrytande är ju en ungdomsgrej. Att använda ord på annat sätt än enligt normen, visst. Jag fattar. Men hora, är inte det ett skällsord för en företeelse som sig är dålig. Jag vet inte. OK då, kanske är jag gammaldags. Men jag kan också ha en bra poäng.