Vissa filmer jag har sett har varit så intressanta att jag har haft mycket att säga (läs i Sett & Läst). Vissa mindre. Filmen Shutter Island som jag såg härom kvällen var i långa stycken så obehaglig att jag inte kan säga att jag såg filmen – jag fick blunda eftersom det var så obehagligt.
Och det var synd. Inledningsvis var filmen spännande både vad gällde själva storyn men framför allt i foto, färger, kamerarörelser, skådespel. Bilderna var drömlika också och färgerna gick från extremt grällt till nedtonat blå-grått. Kameran kunde röra sig sakta runt en figur eller grupp så att man successivt och långsamt närmade sig ett objekt. Det var starkt, välgjort och inte förvånande av regissör Martin Scorcese.
Skådespelet, ja, när jag läste bloggvännens post om denna film, en text som ofta kom för mig i börjans inledande del, då undrade jag om verkligen Leonardo diCaprio skulle kunna prestera en bra rolltolkning. Men det gör han här i Shutter Island. Men jag nämner gärna många andra, Max von Sydow som det bara är en ren glädje att åse, Mark Ruffalo, så utmärkt i sin roll, så vacker att se på, Patricia Clarkson, en favorit i en mindre men viktig roll.
Nej, filmen är trots detta så obehaglig att jag inte kan "njuta" av den mardrömslika psykosvisualiserande stämning som filmatiseringen av Dennis Lehanes bok utgör. Läs gärna andra: DN, SvD, med flera.
Istället sätter jag mig och tittar vidare på serien Mad Men som är välgjord, välspelad, intressant som betraktelse av en svunnen men ändå närliggande tid (tidigt 60-tal) och av en miljö som är fascinerande och osympatisk nog att känna att man är glad att slippa.
I slutet av det avsnitt jag såg senast spelas en bekant sång, en jag inte hört på många år – By the waters of Babylon. I wikipedia får åter nörden sitt lystmäte men när jag letar efter den på spotify så hittar jag bara en hemsk inspelning. Sedan hamnar jag på något som heter last.fm som är någon sorts alternativ itunes eller spotify. Lyssna här på youtube i en väl lång inspelning:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=JsqSNIR5DsU&hl=sv_SE&fs=1&]
Andra bloggar om: Shutter Island, By the waters of Babylon, Don McLean
Vännen, ljudet gjorde nog sitt till. Så här någon vecka senare pockar Pendereckis musik på titt som tätt.
Ja, fast jag hade blivit varnad om det. Nej, det var bilderna och det mardrömslika eller surrealistiska!
Har inte sett Shutter Island, men var länge en fan av Scorseses filmer. Tills han blev för våldsam, för perverst våldsam. Då slog filmerna över och blev just bara svårsmälta. Han blev lite som en kock som saltar, smakar, saltar och till slut tappat smaken alldeles.
Hm, ja, det stör mig lite att den var så otäck för jag har på känn att jag hade kunnat uppleva det som var bra om det inte hade varit för det överslaget. Många har jag har talat med har sagt att de tyckte den var hemskt otäck.
Rivers of Babylon finns med på ljudspåret till filmen The Harder They Come:
http://www.youtube.com/watch?v=o-5E6_qtXAw
Sedan köpte en tyskt skivproducent låten (en del säger att han helt enkelt snodde den utan att betala) för en spottstyver och tjänade multum på en hemsk version med Boney M.