Söndag morgon och det spelar ingen roll om klockan är si eller så mycket. Det är grått och blött ute, en stor dysterkupa över himlen.
Jag hade svårt att somna igår kväll efter att ha sett Susanne Biers film Bröder. En viss besvikelse kände jag efter att ha sett Efter bröllopet. Bröder tyckte jag var bättre. Framför allt så påverkade den mig mycket mer. Det var en mycket obehaglig historia, och en som satte igång alla möjliga tankar. Men återigen tycker jag att Bier visar lite intresse för den kvinnliga huvudpersonen. Vi får veta rätt lite om henne, vi anar att hon är lärare (!!) genom att hon går över en skolgård. Hennes föräldrar är döda. Fokus finns på männen.
Där körde jag igång igen. Det är svårt att låta bli. Det är väl också för att Mats och jag talade länge om filmen igår kväll (fastän bara jag såg den). I samtalet förstod jag saker i filmen, såg kopplingar och spår som lades ut. Och så är det ofta! Det är först i dialogen som viss förståelse av våra djupa upplevelser kommer. Därför är jag en sådan älskare av det goda samtalet.