Läsandets underbara fokus

Att befinna sig i den närhet som läsning av en skönlitterär bok kan ge, ja det är något av det finaste som finns. I de goda fallen kan det bli som att resa – det finns ett spännade före (man har köpt eller lånat boken och den ligger där och väntar), ett härligt medan och sedan ett långt efter som går i olika faser efterhand som upplevelsen bearbetas.

Läsning av den goda boken är mycket som att göra den lyckade resan. Det kräver fokus om det ska ge utdelning. Men just detta fokus gör en så vaken och på, man känner att sinnena går igång, associationerna, tankarna. Både som resenär och läsare ökar referenskapitalet hela tiden i takt med upplevelserna som lagras inom en. Man jämför, man blir påmind, man känner igen, man upplever helt nytt.

Jag märker att jag idag läser många gånger långsammare än när jag var yngre. Hellre en långsam läsning av en bra bok än tio snabba av dåliga. Och det är lite samma med resorna. Förr ville jag se mycket (våra barn klagade över vad de kallade våra dokumentärresor där många länder, kyrkor och museum skulle beses när man egentligen kunde ligga på en strand och sola). Idag är jag glad om jag kan uppleva en plats till fullo. Mer kvalitet än kvantitet. Både i resandet och läsandet. (Fast jag vet att detta är en sanning med modifikation. Jag reser mer nu. Jag läser kanske också mer. Jag tror dock att upplevelsen är en annan.)

Nu läser jag McEwan, med många understrykningar. Hans språk är enastående och träffande och hans tankar kring människan, som ofta, rätt dystra. Jag ser att den svenska översättningen av boken Hetta som jag nu nämner i en tredje bloggpost, är gjord av Maria Ekman vilket borgar för kvalitet (hon har översatt många av McEwans romaner, också Woolf, Atwood med flera). Så läs boken, om inte annat så i översättning.

Jag har fått en fin bok av min syster, en bok som heter Women who read are dangerous. Boken innehåller bilder, målningar mest, på kvinnor som läser och det som ofta gestaltas är den försjunkenhet som läsaren befinner sig i, nästan bunden till boken. Det är vackert, det är liksom livet i ett samlat knippe, hopsamlat för en stund för optimal användning av hjärnan.

En annan sorts liv i samlat knippe 

Apropå hopsamlat – en fråga till mina läsare: Jag är 58 år. Fortfarande fattar jag inte varför killar spottar. Varför samlar man saliv och spottar iväg loska efter loska? Varför bara killar? Jag bara undrar.  

Tala om märkliga associationer!  

Andra bloggar om: Hetta, McEwan, Maria Ekman, fokus, läsning, spott

Relaterade bilder: