I lördags var jag på projekt konst i Malmö på Palladium, ett projekt vars initiativtagare kommer från Malmö högskola och har genomfört projektet som en del av sin utbildning. Syftet har varit att låta oetablerade konstnärer få möjlighet att visa upp och sälja sin konst.
Lördag 2 december – kan ni tänka er hur mycket folk som då är ute på Södergatan i Malmö? Och de lockas in i gamla bian Palladium med hjälp av röd matta och välkomnanden från arrangörerna. Där inne finns olika typer av konst, foto, målningar i olja och akryl m m. Kvalitén varierar. I ett hörn sitter en disc jockey och spelar musik och det finns en bardisk med juice och godis till de besökande.
Och det är många som kommer in. Jag står rätt länge och tittar på dem som tittar. De tittar noga på tavlor och bilder. Det är alla sorters människor, alla åldrar och man verkar tycka att detta är en kul och bra grej.
Här erbjuds alternativa varor, kanske alternativa julklappar och överenskommelsen är att inget får kosta över 2 000 kronor. Sarisen säljer tre tavlor, grattis! Om någon är intresserad så gå in på länken som jag har lagt ut tidigare och titta på det som finns kvar.
Jag kommer att tänka på begreppet kanon. Det dök upp i min begreppsvärld för inte så väldigt många år sedan, och det samma gäller väl för de flesta av oss såvida vi inte är teologer. Jag tänker på det när jag tittar på konsten inne på Palladium. Numera används ordet flitigt, men kanske lite för sällan kritiskt. Vår kanon vad gäller konst och litteratur, till exempel, den skapas ju i ett intrikat system där inte sällan pengar styr.
Det är ett ord som ofta inte böjs i bestämd form, till exempel har jag hört Horace, ja, ni vet, tala om ”den svenska kanon”. Vad är det får konstigheter? Är det för att man inte ska tro att det handlar om en Boforskanon? Nej, fram för den svenska kanonen. Eller inte. Har fortsatta diskussioner med mig själv i denna fråga. Alltså om litteraturkanonens varande eller icke-varande (det som gäller, är, enligt senaste SAOL, att det kan heta både den svenska kanonen och den svenska kanon).
När jag reser mig upp för att kolla i ordboken, ser jag genom fönstret ett rådjur gå över vår väg. Va? Är den helt väck? Förmodligen.
Joan Didion anses förresten tillhöra den amerikanske litteraturkanonen. Mer om henne i sett&läst.
Och imorgon är det dags för Filmomat – denna gång med Little Miss Sunshine. Återkommer om denna.
Ja tjolahopp vad det gick bra! Igår sålde jag ytterligare en till ett par som surfat in på sajten och sedan styrde kosan hem till mig för att titta närmre på tavlan. Så nu är bara Björnloka 1 kvar, bäst att skynda för de som suktar 🙂
Tänk om det kunde vara en konstmarknad i månaden, behovet verkar ju finnas där!
Vad fin din bild på gud i molnen är! Vekligen impad över rinneffekten på ljuskäglan…
Angående kanondebatten föreslår jag att man och kvinna ska säga ”kanånen” i så fall för att undvika missuppfattningar!
Grattis Sara, helt fantastiskt! var det den andra gröna? Sedan fattar jag inte riktigt det där med kanånen!