Inte ett moln på himlen

På årets nästnästmörkaste dag lyser solen över Dalby. Inte ett moln ser jag under min långa promenad. Däremot ser och hör jag fåglar. Jag ser mest kråkor och kanske råkor. De små fåglarna rör sig i buskarna och leker vår.

Ljuset faller inte, det skjuter sig in i vårt hem när jag kommer in igen. Fönstrens droppmönster från alla regn belyses som med strålkastare och jag går ut i solen och putsar fönster och sedan sitter jag och solar i vardagsrummet i en halvtimme. Det finns inget så nådlöst (ja, jag vet att ordet inte finns, men hur säger man ”merciless” på svenska?) som vinterljus. Det finns heller inget så uppiggande, en ljusterapibehandling i dess mest naturliga form.

Jag frågar mig ibland vem som läser dessa inlägg jag skriver. Man måste vara rätt intresserad av moln, väder, träd, fåglar, ord och ljus. Man måste kanske vara rätt intresserad av det lilla livet. Det handlar om anspråkslösa nöjen som är gratis och en lisa (SAOB: ETYMOLOGI: [fsv. lise, m., jfr sv. dial. lise, m., lisa, f., dan. o. nor. lise, nor. dial. lisa; sannol. samtidigt med kristendomens införande lånat av feng. liðs lss (oblik form lðs), f., nåd, ynnest, glädje, förm låtelse (jfr meng. lisse, lugn, frid, lindring), avledn. av feng. lðe, adj., mild, lugn, vänlig, nådig, av ett germ. lenþia-, böjlig, mjuk, vekör själen ) för själen.

Fallande skugga
Ljus som snart döende drar
Det saknas redan

Relaterade bilder: