Min första fröken. Jag minns inte hennes ansikte, bara hennes hand. Den gled snabbt och vant över papper och lärarkalenderns rader, den röda Bic-pennan skrev hastigt och elegant ner resultat och omdömen. I den handen, med den pennan, fanns det makt.
Mystiskt svävar pennan – ska jag våga ta den i min hand?
Kanske är det därför jag inte minns hennes ansikte, därför jag bara minns handen och pennan? En ansiktslös fröken, ett vingklippt minne.
Skolan, ja. Jag hamnade där så småningom själv som lärare. Aldrig att jag använder rött bläck. Inte heller Bic-penna. Att jag var en rätt lat elev under många år, för hon hade rätt, lat men också väldigt osäker, gör förstås att jag har haft svårt att komma in på utbildningar och kanske framför allt, att jag har fått kompensera den kunskap jag inte fick i skolan på annat sätt.
Därför känns det gott när jag i kontakt med en klasskamrat från gymnasiet, Fredrik R, får höra hur orättvist han tyckte det var att han hade fått högre betyg än jag i svenska – han insåg att min kunskap i litteratur var större än den jag kunde visa med de mätstickor skolan använde. Tack för det, Fredrik. Och att du berättade det. Det lyste upp min minnesbank där jag satt in mig själv som en både slö och okunnig elev under skoltiden. Du hjälpte mig revidera den bilden.
Andra bloggar om: bic-penna, fröken, rödpenna, skola, självbild
Ibland så ser andra sånt som en annan missar och då är det bra att de säger det. Som din vän gjorde. Det kan stärka en:) Sen, vem var inte strulig i skolan..hehe..eller lat.Vi tar ju ofta igen det senare.
Fint sagt Mari-Ann. Ja, jag är tacksam mot min gamle klasskamrat! Och visst har jag tagit igen det senare.
Fint sagt Mari-Ann. Ja, jag är tacksam mot min gamle klasskamrat! Och visst har jag tagit igen det senare.
Jättefint! det är aldrig för sent. Och vilket bra minne Fredrik har. Ibland kan de där stigmatiseringarna sitta kvar benhårt.
Javisst, Mikael (kärt barn med många namn). Han har bra minne eller, han minns annorlunda. Ett annat perspektiv, så nyttigt att ta del av. Vad vi är fast i det förflutnas stigman, som du skriver.
Javisst, Mikael (kärt barn med många namn). Han har bra minne eller, han minns annorlunda. Ett annat perspektiv, så nyttigt att ta del av. Vad vi är fast i det förflutnas stigman, som du skriver.
Jag vill minnas att kulspetspennor var bannlysta när jag gick i skolan. Det skulle vara reservoarpenna när man skrev sina uppsatser. Så dj-vla gammal är jag.
Aha, så kulspetspennan var den nya onda teknologin?
Aha, så kulspetspennan var den nya onda teknologin?
Ja, ett djävulens påfund.
Ja, ett djävulens påfund.
Ha, festligt. Minns du när tejpen kom? Det talade vi om här igår. En sådan revolution det var!
Ha, festligt. Minns du när tejpen kom? Det talade vi om här igår. En sådan revolution det var!
Hoppas denna länken fungerar bättre:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article8301815.ab
Hoppas denna länken fungerar bättre:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article8301815.ab
Nja, tejpens exakta insteg på scenen minns jag inte, men doften av Björnklister under den tidiga skoltiden.
Tack för det fina julkortet, och God jul och Gott nytt år till Dig och Mats!
Vi var för övrigt inte mindre än fyra stycken gamla Arbetet-kollegor som träffades på KB i Malmö i fredags:
http://jahhollis.blogspot.com/2010/12/stor-spannvidd-pa-konserterna-i.html
Nja, tejpens exakta insteg på scenen minns jag inte, men doften av Björnklister under den tidiga skoltiden.
Tack för det fina julkortet, och God jul och Gott nytt år till Dig och Mats!
Vi var för övrigt inte mindre än fyra stycken gamla Arbetet-kollegor som träffades på KB i Malmö i fredags:
http://jahhollis.blogspot.com/2010/12/stor-spannvidd-pa-konserterna-i.html