Våga is the shit

I några år nu har jag tänkt på att jag skulle vilja göra en resa själv, ja en sådan resa där jag inte var på väg till någon på besök på egen hand, för sådana har jag gjort många. Utan en resa helt ensam, utan någon som tar emot mig på ankomststället.

Sådant är alltid lättare för den som har någon som väntar därhemma som jag har. Men trots det har det känts som en utmaning för mig, det jag nu har gjort. Varit en vecka på resa utan sällskap.

Att våga det man vill men är rädd för är bra för självkänslan. Situationen hemma, efter mammas bortgång, gjorde att den oro jag kände för att resa ensam, förflyttades till bakgrunden inom mig.

Jag är väldigt glad nu att jag for. På min sjunde dag här, på ett blåsigt och mestadels molnigt eller regnigt Mallorca, så känner jag det har varit gott för sinne och kropp. Jag har haft mycket tid för eftertanke och promenaderna utmed havet har varit välgörande och sorgset sköna.

Mallorca så här års är ännu inte i högsäsong. Många hotell är stängda. Likaså restauranger. Det passar mig fint. Port Alcudia där jag bor är fullt med hotell så jag kan tänka mig hurdana somrarna är. Nu är det stilla, stranden nästan tom.

Underbar strand i Alcudia som jag är glad att jag får se så här tom! 

Kvällarna tillbringar jag med att kolla på Brideshead Revisited, som blir "revisited" i dubbel bemärkelse. Jag såg serien på teve på 80-talet och fullkomligen försjönk i den. Jag minns mycket av den när jag nu ser om den, vilket är ett gott betyg. Jag tycker att framför allt Jeremy Irons är enastående men spelet i stort är utmärkt. Sedan kan jag tycka att det är en rätt märklig historia. Men what the hell, bra är det. Vad det nu beror på.

Andra bloggar om: Mallorca, Alcudia, off season, Brideshead Revisited

Relaterade bilder: