-
JAHAJA fyller 5 år
Posted on augusti 27, 2011 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktJag borde ha skrivit den här bloggposten igår. För igår var det 5 år sedan jag lade ut min första bloggpost i JAHAJA:s bloggdel. Det har varit kul, är kul, och kommer förhoppningsvis fortsätta vara kul att skriva här länge till.
För jag är en rätt trogen sort. Jag gillar att hålla fast vid vanor, som jag ibland berättat här i JAHAJA. För ett år sedan gick jag med i Facebook och min bloggvän Jah Hollis varnade mig – han kände till flera som lämnat bloggandet för Facebook. Och det finns en risk med det. Facebookinläggen är snabbare och kortare, också därför ytligare. Helst ska det vara glatt och fartigt, det man skriver. Men man kan förstås skriva där som man vill.
Så även i en blogg. Denna är min, här skriver jag vad jag vill och som jag vill. Jag har förstås en tänkt läsare. Läsaren kan vara någon av dem som jag vet faktiskt läser JAHAJA, vilket jag känner till genom de rätt sparsamma kommentarer jag får i kommentarsfälten, men också genom att folk personligen kommenterar något jag har skrivit. Det kan också vara någon annan som hamnar här av en slump eller genom att googla på något specifikt ämne.
Bloggen har en funktion som bara är tillgänglig för mig. Där kan jag se om man hittat min blogg genom att googla, låt säga på "galltvål" (som jag skrivit om) eller "The Can I Project" (som jag skrivit om). På så vis ser jag att det jag tar upp faktiskt läses av andra. Nyligen skrev jag om den lilla orten Tosteberga. Ett par som har ett bed and breakfast-ställe där och hade googlat på ortsnamnet, hittade min bloggpost i JAHAJA och välkomnade mig till deras ställe!
Det är kul och utvecklande att skriva. Jag försöker att skriva rätt och bra (min son är blixtsnabb på att hitta skrivfel och meddelar mig bums). Jag försöker skriva om stort och smått, gärna om det lite kuriosa-artade eller om någon tankegång jag har som känns intressant att dela med sig av.
Jag tänker att det är helt rätt med bloggar för internet. Man kan googla sig fram till en blogg där det skrivs om det man är intresserad av och hitta en likasinnad. I sommar har mitt intresse för västtysk keramik blommat upp (mer senare) och då har jag kunnat hitta information om detta samlarområde på olika bloggar.
Så, jag kommer att fortsätta ett bra tag till. Åtminstone så länge jag har något att säga och någon gång ibland får bekräftelse av någon som läser det jag skriver. Ja må vi leva ett tag till, JAHAJA och jag!
I lycklig symbios, JAHAJA och jag!
Andra bloggar om: JAHAJA, Eva Nygren, 5 år, blogga
Relaterade bilder:
Tjoho, vad glad jag blir när jag tänker på JAHAJA!
Tjoho, vad glad jag blir när jag tänker på JAHAJA!
Jamen grattis då, även om jag är lite sent ute!
Jag räknar mig ju till både de trogna läsarna och kommentatorerna, och det vore tomt om du inte skulle ha lust att blogga längre.
Trycket på mig att gå med på Facebook är för övrigt ganska hårt. Många som tycker jag borde gå med och inte vara så motsträvig. Men jag är som Doktor Dängrot.
Jag är skeptisk.
Jamen grattis då, även om jag är lite sent ute!
Jag räknar mig ju till både de trogna läsarna och kommentatorerna, och det vore tomt om du inte skulle ha lust att blogga längre.
Trycket på mig att gå med på Facebook är för övrigt ganska hårt. Många som tycker jag borde gå med och inte vara så motsträvig. Men jag är som Doktor Dängrot.
Jag är skeptisk.
Ja, det är kul! Symptomatiskt är dock att de flesta gratulationerna har jag fått i Facebook. Ett av de tyngsta skälen för mig att öppna Facebookkonto för rätt exakt ett år sedan var att jag skulle kunna lägga ut länkar till JAHAJA. När jag nu lade ut en statusuppdatering, som det heter, om denna bloggpost, så kom gratulationerna där. Tyvärr kan detta självklart innebära att en del inte läser mer än mitt Facebookinlägg. Ine för att det alltid är någon jätteförlust men det är ändå något annat.
Ändå tycker jag att Facebookgrejen varit kul. Jag håller bättre kontakt med vissa vänner nu än innan jag hade Facebook och har också fått en del nya överraskande (bland annat före detta elever!). Så i stort tycker jag att man kan göra det till en bra sak.
Inte kommer jag sluta blogga inte, jag tycker att jag har alldeles för mycket att säga!
Ja, det är kul! Symptomatiskt är dock att de flesta gratulationerna har jag fått i Facebook. Ett av de tyngsta skälen för mig att öppna Facebookkonto för rätt exakt ett år sedan var att jag skulle kunna lägga ut länkar till JAHAJA. När jag nu lade ut en statusuppdatering, som det heter, om denna bloggpost, så kom gratulationerna där. Tyvärr kan detta självklart innebära att en del inte läser mer än mitt Facebookinlägg. Ine för att det alltid är någon jätteförlust men det är ändå något annat.
Ändå tycker jag att Facebookgrejen varit kul. Jag håller bättre kontakt med vissa vänner nu än innan jag hade Facebook och har också fått en del nya överraskande (bland annat före detta elever!). Så i stort tycker jag att man kan göra det till en bra sak.
Inte kommer jag sluta blogga inte, jag tycker att jag har alldeles för mycket att säga!
Jo, jag inser att det finns fördelar med FB: gamla vänner som återupptagit kontakten. Frågan är, hur mycket man orkar med att engagera sig i aktiviteter på nätet. Min aktivitet på bloggen har ju sjunkit den senaste tiden. Frågan är vad som händer om jag går in på FB också.
Jo, jag inser att det finns fördelar med FB: gamla vänner som återupptagit kontakten. Frågan är, hur mycket man orkar med att engagera sig i aktiviteter på nätet. Min aktivitet på bloggen har ju sjunkit den senaste tiden. Frågan är vad som händer om jag går in på FB också.
Eller hur? Mellan FB och bloggen är det ofta vattentäta skott, som mellan att vara inne och ute.
Stort jubilargrattis i efterskott!
Eller hur? Mellan FB och bloggen är det ofta vattentäta skott, som mellan att vara inne och ute.
Stort jubilargrattis i efterskott!
Man tackar!
Man tackar!