Berlin, en stad med många ansikten

Två och en halv dag i Berlin har vi just avslutat och vi har sett mycket, men inte nog! Jag tittar på SJ:s hemsida för att se vad det skulle kosta att resa dit med tåg, istället för flyg som vi gjorde nu – exakt dubbelt så mycket, blir det. Heltokigt. När ska det bli ändring på detta så att folk verkligen vill ta det miljövänliga tåget?

För jag åker gärna till Berlin igen snart. Vi har sett flera av stadens ansikten och att kalla platsen mångfacetterad känns rätt. 

För drygt 4 000 kronor har vi båda flugit till och bott i Berlin över en långhelg, lördag till måndag. Hotellet, Hotel Lichtburg vid Kurfurstendamm, är trestjärnigt, rent och tyst och med en utmärkt frukost. Adenauerplatz med U-bahnstation ligger strax intill.

Vi går på rekommendation till Hamburger Bahnhof när vi kommer till stora järnvägstationen från flygplatsen. Där ser vi bland annat Andy Warhols jättebilder på Mao. De imponerar på mig. Får jag säga helt enkelt att de är coola? Stora, enkla men inte utan idé. Använd en bild på en kändis. Förstora. Lek med färger. Helt plötsligt dominerar bilden, inte personen som ursprungligen är avbildad på fotot. Något sånt. Konst ska inte förklaras med ord. Och dessutom är konstupplevelsen subjektiv.

Stor man möter mindre man. Fast jag vet vem jag föredrar!

Anselm Kiefer, född samma år som kriget slutade och en mycket kär favorit, har ett eget rum på muséet. Hans bilder är starka saker, en av dem räcker som upplevelse i sig.

Vi ser också fantastiske Saracenos verk, tidigare bland annat beskådade på Statens Museum för Konst i Köpenhamn. Även han är en idéperson konstnärligt och jag tror nästan alla imponeras av hans bubblor och lekfulla jätteformer.

Barn ligger inne i en av Saracenos verk, på en genomskinlig plastyta

En promenad från muséet tar oss bland annat förbi gamla riksdagshuset med dess glaskupol. Vi missar tyvärr att se denna turistattraktion inifrån eftersom man måste ansöka om tillstånd i förväg.

Solan går vackert ner över Berlin, denna första dag på vår minisemester, en av de sista på sommartidshalvåret. 

På söndagen har vi stämt träff med min systerson, Michael, som bor i Kreuzberg. Stadsdelen beskrivs ofta som något liknande Möllan i Malmö, en stadsdel som tidigare varit fattig med många invandrare som nu genomgår en gentrifiering till mångas ilska och irritation – priserna på lägenheterna skjuter höjden. Fenomenet är känt från många storstäder, men därför inte mindre problematiskt.

Han guidar oss runt i bostadsområdet, visar oss den vackra kanalen. Vi promenerar upp till Martin Gropius hus. Här finns en bra bit av muren kvar. Många tankar väcks. Ett sådant grymt öde, att dela en stad som man gjorde Berlin. Dela familjer, vänner från vänner, alla möjliga kontaktpunkter. Och i så många år. Ja, över huvud taget är ett besök i Berlin, såvida man inte direkt undviker historiska platser, en påminnelse om ett grymt och förfärligt 1900-tal för Tysklands del.

Solen skiner över oss när vi tar oss en curry-wurst (vad är det i den, egentligen? Det är gult, men är det kött?). Vi tar oss vidare till Friedrichshain, en del av Berlin som liksom Kreuzberg genomgår en gentrifiering men som ändå till stor del är ungdomars plats. På massor av ställen i dessa båda stadsdelar finns graffiti, en del av den mest enastående sort. Hela husväggar med mycket grundligt planerade målningar. Det är tydligt att åtminstone många av dem är gjorda med myndigheternas goda minne – det skulle inte ha gått att måla vissa av dessa bilder under nattliga räder. Men det finns också massor med ful graffiti som bara gör att miljön ser skräpig ut.

Den här fantastiska väggen tog jag många bilder på. Titta mer i Fotat!

Som avslutning på dagen går vi på det judiska muséet. Det är 10-årsjubileum och nästan för många besökare är där samtidigt med oss. Men vi får ändå en god bild av den häftiga arkitekturen av Libeskind som måste ses, och av stoffet som visas. Muséets syfte är att visa judarnas historia i Tyskland framför allt. Det finns en drivande pedagogik i utställningen som visar hur judarna levde i landet, förvisades från småbyar, flyttade till städerna och till sist också fördrevs eller forslades till utrotningsläger. Denna grupp människor, framgångsrik många gånger, ofta i hög grad anpassningsinriktad, blev mer hatad än vad är möjligt att förstå med förnuftet.

På väg till muséet, pojke med bubbla, kan han fånga den?

Efter dagen är vi rätt möra i benen. Vi går på en av Berlins bullriga restauranger. Ljudnivån är bra mycket högre än hemma och det finns ett speciellt rökrum – de är inte riktigt i kapp oss vad gäller förbud! 

Sista dagen tar vi en promenad utmed Kurfurstendamm, en lång kommersgata med först mycket eleganta, sedan mer vanliga affärer, sådana som kan ses i de flesta städer. Vi kommer till jättevaruhuset KaDeWe där jag får god service i jakt på en vinterkappa. Trötta i benen, eventuellt utmattade efter att ha gjort ett så stort hål i börsen, låter vi oss skjutsas upp till Brandenburger Tor på cykel – något av det mest turistiska vi har gjort under våra resor! Den trevlige föraren pekar hit och dit och berättar, när han kör oss utmed Tiergartens cykelstråk. Ett skönt sätt att färdas en solig höstdag, genom parken med de höstklädda träden.

I Ti
ergarten har Stand by me fått en egen stam

Förintelsemonumentet vid Brandenburger Tor är också mycket sevärt. Med de cirka 2 700 betongblocken får de judar som dödades under förintelsen en minnesplats. Blocken kan ses som gravar eller något annat, öppet för tolkning där de ligger på en böljande stensatt yta som är så stor att man verkligen kan gå vilse eller känna rumslig förvirring. Vilket säkerligen är en av idéerna Peter Eisenman, arkitekten som ritat monumentet, har haft.

Block som väcker känslor

Vi går och äter god vietnamesisk mat i en cool del av staden, den som kallas Mitte. Här trängs de coola butikerna, som på Götgatan i Stockholm fast så mycket mer. Ännu ett berlinskt ansikte! Här ser vi en riktigt moderiktig butik som heter Eastberlin, ja, vi är i före detta Östberlin. Strax intill, några kvarter bort, ligger Alexanderplatz, kanske gamla Östberlins mest kända plats. Här är det inte alls coolt. Här ser folk gråa och trötta ut, inga dyra modekläder här. På fiket där vi tar en kaffe utomhus har ingen av de andra vid borden köpt sin fika, den är medhavd, det är billigare så. Många missbrukare, många som hastar förbi till tunnelbanan. Stora, fula DDR-hus. Ett helt annat Berlin. 

Så staden är kluven i sitt uttryck. Många växlande temperament stöter vi på i stadens väsen. Visst, man kan tillbringa hela sin tillvaro i Kreuzberg  eller någon annan stadsdel som vi inte har sett. Men när man tar sig genom staden som vi gjort på några dagar, så får man en bild av en komplex identitet, en inte okomplicerad att förvalta och hantera. Men den smältdegel som staden är, med före detta DDR-are, nya ungdomskulturer, en gammal tradition som kulturstad, en mycket komplex och svår historia, människor som bor och jobbar, går i skola, pendlar, massor med turister, gör den också väldigt spännande. Jag ser fram emot ett nytt besök, det är mycket som jag inte har hunnit med! Obs! Glöm inte att titta på fler av mina bilder, om du har läst så här långt!

Andra bloggar om: Berlin, Kreuzberg, Friedrichshain, gentrifiering, judiska museet Berlin, konst,

Relaterade bilder: