Venedig och Istrien

Åter onsdag i Dalby och vädret är ett klassiskt svalt svenskt, halvmolnigt, rätt skönt efter hettan kring Medelhavet.

Vår resa denna sommar gick till Venedig, för mig första gången. Det är en gripande stad. När vi närmar oss den med båten som tar oss från flygplatsen, ligger den där platt, med några få uppstickande torn. Det ser nästan ut som en hägring. Vi tar oss till Sankt Markusplatsen för att se kyrkan och hela detta överväldigande, turistöversvämmade, duvförpestade, så underbart vackra världsberömda ställe. Man går runt och tittar och slås, som vid varje besök i Italien, av den mängd skönhet som finns i detta land. Vi tittar inne i kyrkan vars mosaiker är berömda och det är vackert om än något överdådigt. Golvet ser ut som ett gungande hav och mosaikerna otroligt vackra.

Dogepalatset är enastående, med sina långa väggar med regelbundna mönster i väggarna och en underbar färg, ljus ockra och vit. Överväldigande i sin storlek, verkligen en byggnad som passar de makthavande dogerna.

Vi går runt i Venedig, går fel i Venedig som alla andra. Vi tittar på kanaler, åker i kanaler, tittar på gondololer, lyssnar på sångare på gondoler. Vi lyssnar på all världens språk och njuter emellanåt, i de mindre besökta gränderna, av tystnaden som kommer sig av stadens avsaknad av biltrafik. Ett riktigt stort plus för staden som turistmål!

I valet att besöka ett museum väljer vi att gå till Peggy Guggenheims museum. Peggy G hade gott om pengar, och när hon kom till Paris på tjugotalet, kom hon snart i kontakt med konstnärskretsar (i mycket nära kontakt med några i kretserna). Hon bestämde sig så småninom för att, med hjälp av sin ärvda förmögenhet, köpa ett konstverk om dagen. En del av hennes samling finns i museet i Venedig.

Det är verkligen värt ett besök, detta ställe. Samlingen är inte väldigt omfattande, men utsökt. Vi ser bland annat den Magrittebild som kanske gjort starkast intryck på mig, och vi för en kort föreläsning av några bilder av Magritte, bland annat denna, och också målningar av Max Ernst och de Chirico. Det är härligt att få fördjupad kunskap kring ett fåtal bilder. Skulpturträdgården utanför museebyggnaden är också väldigt fin med många intressanta skulpturer. Titta på mina foton så får ni se.

Vi återvänder till Sankt Markusplatsen på kvällen för att titta på den i kvällsljus. Förtrollande! Mosaikerna i kyrkans väggar glimmar och hela stället är som en vacker dröm. Det är överväldigande vackert. Även här var min kamera med.

Vårt hotell finns på Murano, ön nära Venedig där glastillverkning utövats i många sekler. Jag kan varmt rekommendera hotell Al Soffiador, ett trevligt, dessutom ännu så länge, det enda, hotellet på denna ö vars befolkning helt verkar ägna sig åt glastillverkning (det berömad venetianska glaset, i Venedig dock kallat Muranoglas) och försäljning av dessa varor.

Vi går runt och tittar på glas som säljs i alla olika former, både som lampor, smycken, vaser, djuravbilder, tennisbollar (!), you name it. Det visas prov på teknisk färdighet vars make vi aldrig tidigare har sett. En hel del är kitschigt, men i stort är det en hisnande upplevelse att se exempel på allt detta hantverk som inte liknar något vi tidigare sett maken till. Titta på mina bilder, men än hellre: Åk dit och titta, gärna med en övernattning på ”vårt” hotell. Ön är så lugn att vi första kvällen knappt kunde få i oss mat, nästan allt var stängt efter att glasförsäljningen hade upphört.

Murano är som ett litet Venedig. Även här finns kanaler, också några få palats. Men det är förstås inte alls så flashigt, så som i Venedig uppbyggt kring lyx och rikedom. Och det är i sig skönt, som en kontrast.

Efter Venedig tillbringar vi en vecka i Kroatien som vi tar oss till med hyrd bil. Vi bor i staden Rovinj, på Istriens kust. Det är en vacker stad med en gammal stadskärna, byggd kring kyrkan på en liten kulle. Utsikten härifrån är magnifik och den gamla staden runt omkring byggd i venetiansk stil. Här finns butiker, rätt mycket hantverk, en del av det mycket vackert, här finns mycket turister, många svenskar.

Det är en trevlig stad att vandra runt i och solnedgångarna sedda uppe från kyrkan kommer jag sent att glömma, de är förtrollande. Människor är trevliga, det är billigt att äta och dricka och baden, när vi tar oss till stränderna som dock inte är sandstränder, är rena och fina.

Vi åker runt med bilen och tittar oss omkring i denna tvåspråkiga del av Kroatien. Både italienska och kroatiska hörs. Det känns lite märkligt med denna blandning av slaviskt och romanskt språk och jag kan inte sluta att förundras över att höra att slaviskt språk så långt söderut.

Vi bor hos Romina (zgrablic@hi.htnet.hr) och hennes familj i en liten lägenhet med kök och terass där vi har ett svalt rum mot norr som skänker skön svalka när vi kommer hem från vårt turistande. Vi tittar på byar och små städer och kör runt i en del av Kroatien som är mycket populär bland turister men där man inte behöver köra många kilometer för att få se hur livet levs utanför vimlets yra.

Ännu en fin resa med min bäste reskamrat, Mats. Hem kommer vi till födelsedagsvecka där firandet startas på ortopeden i Helsingborg där mamma ligger med en knäfraktur. Inte så som man skulle önska men det blir tårta och sång ändå. Det handlar om anpassning.

Andra bloggar om: Venedig, Istrien, konst

Relaterade bilder: