En kort en till Berlin

Detalj av en port eller kupol där imamen stod och sjöng. Med extra fin akustik. Fajans, extremt vacker och välgjord, från 1000-talet.

Tre dagar i Berlin! De räckte till: Promenad i de judiska kvarteren nära Hackescher Markt där vi bland annat ser synagogan som förstördes under Kristallnatten. Jag blir djupt berörd när jag står framför byggnaden och som alltid när jag är i Tyskland, undrar jag: Hur kunde det hända?

Här är lugnt och fint i området som också ligger nära Museum Insel där det ligger ett stort antal museer, säkerligen alla sevärda. Vi väljer ett: Pergamonmuseet och om det säger jag WOW, dit ska ni åka, ett sådant ställe! Det ritades för snart 100 år sedan och är Tysklands mest besökta museum.

Jag förstår varför. Här finns bland annat Ishtarporten från Babylon som är enastående, jag baxnar. Den är från ungefär 600 f Kr och beställdes av kung Nebukadnessar II.  Man har byggt upp den med de rester man funnit och kompletterat med nytillverkat material. Det är vackert och sanslöst pampigt.

Det som gett namn åt museet, Pergamonaltaret, visas inte just nu men det gör inget alls för det finns oerhört mycket annat att se. Bland annat ser vi en utställning med islamsk konst som är rätt fantastisk och jag går därifrån med känslan att bara det här besöket på det här museet räcker för att göra vårt Berlinbesök värt. Värt. 

Här är den, Ishtarporten. Överväldigande!

Vi bor väldigt bra på Chausee Strasse, centralt i det område som kallas Mitte. Rummet som vi betalar en lite dryg tusenlapp för per natt, är tyst som utlovat och sängen är bra. Frukosten ingår och vi har parkering i huset. 

För, ja. Vi har kört dit. Eller, rättare sagt, Mats har kört oss till Berlin. Vi har tagit oss, på drygt två timmar till Gedser, och därifrån går färjan över till Rostock. En bra variant för att bryta upp körningen. Om det inte hade varit för hemresan … men det tar vi sedan. 

Dag två besöker vi Prenzlauer Berg, ett mycket trevligt och sevärt område i östlig riktning. Här går vi runt och tittar, även här är det lugnt och lite Paris-känsla. Vi går in på ett populärt fik där vi kommer i samspråk med några berlinare, ja, kanske typiska på sitt sätt: Hon är från Iran och han från Australien. De tipsar oss om att vi ska titta på Maur Park där man fortfarande kan se lite av muren och också få lite fakta om den tiden, på plats. Det skakar också om ordentligt i mig. Vad som skett i det landet under 1900-talet, det är oerhört. Allting blir starkare och begripligare när man är på plats. Både Kristallnatten och Berlinmuren. 

På den sista dagen som vi tillbringar i Berlin väljer vi att besöka Onkel Toms Hütte på goda vänners inrådan. Det är ett bostadsområde med knappt 100 år på nacken som är så snyggt och inspirerande och har säkert varit för många arkitekter och andra som sett och lärt av detta. Det är också kul att se några andra sätt att bo i den här stora staden, andra än sexvåningshusen i Prenzlauer Berg och liknande i Kreuzberg och även Charlottenburg, andra områden som är roliga att vandra runt i. I Zehlendorf där Onkel Toms Hütte ligger, bor man luftigare. 

Här lite galet i Prenzlauer Berg

Sedan tänker vi att vi innan vi far hemåt ska vi se Spandau (dock inte det ökända fängelset) som vi har hört ska vara trevligt. Vi tar oss dit, men den polarvind som vi sedan känner av mer och mer under dagen, gör sig gällande och vi går en riktigt kort runda i denna pittoreska stad som numera ingår i staden Berlin men vars invånare tydligen hellre identifierar sig med den egna staden. Då är det dags att köra mot Rostock där vi ska ta färjan till Danmark. Det är kallt och isigt och när vi kommer till färjeläget ser det ödsligt ut. Killen som vi visar biljetten för sticker ut huvudet ur biljettluckan och berättar att det inte går någon färja alls från Rostock denna kväll, det blåser för hårt. ”Ni får köra till Puttgarten, biljetten gäller på den färjan också”. OK. 23 mil bilkörning som vi inte räknat med. Vi kör och kör, det blåser hårt. Vi stannar för att tanka och då är vinden mycket hård. Vi börjar undra om verkligen färjan från Puttgarten kommer kunna ta sig över havet?

Det gör den: Och när vi når Puttgarten kommer vi precis på en färja som i och för sig gungar friskt under den korta turen. Men nu kommer den värsta delen av resan: I Rødby blåser det nästan storm och personalen som gärna vill kolla våra pass trots detta ser nästan ut som de har svårt att stå kvar på fötterna. Den första timmens körning efter Rødby är ingen höjdare. Bitvis är det nästan omöjligt att se var vägen går och vi får ta det mycket, mycket lugnt. Först när vi kommer till Själland blir det lugnare och vi kommer till Dalby rätt trötta och skakade av upplevelsen. Mats har förstås tagit största delen av bördan som chaufför men jag är också rätt omskakad. 

Nåja. Allt som allt har detta varit en kul och intressant resa. Benen har fått jobba hårt på de hårda gatstenarna i Berlin men vi har haft god hjälp av U-bahn och S-bahn (som dock kan lära en del av till exempel Stockholm kring hur man förklarar resvägar och hur man använder sig av skyltning på stationerna – för att inte tala om hur man kan göra stationerna lite intressantare med hjälp av konst!). Vi har sett mycket spännande på de här tre dagarna och jag kan gott tänka mig att resa dit igen. Kanske då i lite bättre väder …

Relaterade bilder: