• Stämning och upplevelse

    Posted on september 13, 2014 by in Konst och kultur

    Jag tänker på stämning. Jag funderar på upplevelse. Jag har huvudet fullt av tankar kring vad bokläsning gör med oss.

    Utanför köksfönstret där jag sitter faller ett äpple från trädet. Det gamla Gravensteinerträdet har åldrats. Grenarna är tunga, gråa och ser ut att ha minskad spänst. Äpplena, å sin sida, är friska och fyllda med saft.

    damm

    Varför beskriva? Hur får orden en betydelse som inte bara syftar till att delge fakta? Vad är man ute efter som författare? Vad längtar man efter som läsare?

    En bra skönlitterär bok, i min upplevelsevärld, ger mig en stämning, ett rum som jag befinner mig i under läsningens gång. Stämningen kan skifta medan jag läser men efter att boken är utläst finns den inom mig som en stämning. Det är som den passerat filter och hantering i tanken, som den kokts ner till en eftersmak, mer eller mindre kraftig och klingande.

    De stora läsupplevelserna. De som gett något som på något vis ändrar sorteringen i skallen. De som lär oss något nytt, som vi refererar till inom oss. Jag tycker att jag är bra mycket rikare genom dessa. För mig är det ett sätt att göra världen, livet och människan bredvid mig begriplig.

    Just nu läser jag ”Oceanen vid vägens slut” av Neil Gaiman. Författaren är en helt ny bekantskap för mig. Han ger stämning, han skapar en värld! Den är sago-lik, obehaglig och mycket känslosam. Han styr mina känslor mer än min tanke. Det är fint. Jag känner mig dessutom nöjd att jag läser en bok i en genre eller typ som är olik det jag vanligtvis tar mig an. Tack Petra på biblioteket för den lilla puffen!

    Sedan har jag liggande på vänt en bok av Richard Ford. En kollega tipsade om boken ”Wildlife” när han förstod att jag blivit rätt trött på Fords böcker om Frank Bascombe, böcker som jag tycker är mångordiga, väldigt lokala och fast i den tid de skildrar. Inte allmängiltiga alltså. Med Fords ”Canada” hade jag en helt annan känsla. Här fanns en berättelse som sa mer än själva storyn, som sa något om livet i stort. Vi får se hur det blir med denna. ”Löpeld” heter den i svensk översättning.

    En given bok för mig att skaffa blir Sara Stridsbergs ”Beckomberga – ode till min familj”. Jag läste om den i Sydsvenskan nyligen. När jag läser recensionen i Svenska Dagbladet ser jag att recensenten, Therese Eriksson, skriver att det alltid är förenat med visst obehag att läsa Sara Stridsberg: ”Det är hur hon försätter läsaren i en stämning” som ger obehaget. Här är det vansinnet och sjukdomen som gestaltas, tydligen väldigt övertygande. Läs gärna här också.

    Detta låter som en bok som kan ge mig det jag söker i den sköna litteraturen. Jag har läst Stridsbergs Drömfakulteten. Den sitter kvar. Det är sådana böcker jag vill läsa. Som påverkar mig och vidgar min förståelse av livet och tillvaron.

    Andra bloggar om: , , , , ,

4 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Jag håller på med en närmare 600 sidors biografi om det brittiska Spacerockbandet Hawkwind. Här slår verkligheten det mesta, ja om inte allt, av den fiktion jag hittills läst.

  2. Eva Nygren skriver:

    Ja, jag vet att du gillar biografier och jag tycker också mer och mer om sådana. Men en skönlitterär bok, när den är bra, slår det mesta i min värld!

  3. Tobbe skriver:

    Tack för att du puffar för Gaiman! Han imponerade mycket på mig i Babel, där han mycket koncist och drabbande formulerade vad det innebär att vara barn. Blev också mycket starkt indragen i Oceanen tills de övernaturliga, i mina ögon onaturliga, ungdomslitteraturaktiga inslagen tog över. Men fina orden mycket känslosam får mig att vilja ladda in fortsättningen i min mp3- spelare!
    Stridsberg ska jag lösa, tror jag. Och Löpeld, vilken titel!

  4. Eva Nygren skriver:

    Tobbe, jag tyckte nog efterhand att Gaiman bluddrade till det. Men det var ändå en vacker bok även om den inte var en stor-hit.


%d bloggare gillar detta: