• Pesten och Walden parallellt

    Posted on juli 5, 2020 by in Konst och kultur
    Pinje colada heter den här, apropå blandning!

    ”Antikens Grekland var naturligtvis en guldålder för människan men kanske också lite av ett fönster för early adopters. Arkimedes princip har jag länge varit misstänksam mot. Var det verkligen värt en egen princip? Eller var han bara den enda i Syrakusa som hade badkar.”

    Jag läser Andrev Waldens kåserisamling ”Ditt lilla mörker i ljuset” efter att stött på en text av honom i DN. Den är uppiggande, rolig, självironisk och smart. Så jag köper in samlingen med korta texter, illustrerade av Walden själv, och njuter av de korta texterna om barnen, om den moderna människan, och inte minst Walden själv. Det är roligt, ofta paradoxalt. Ta in titeln, till exempel. Han leker med ord och talesätt, han överraskar.

    Bredvid ligger ”Pesten”. Som många andra fick jag tanken att läsa om detta verk som jag först läste som rätt mycket yngre. Den träffar mig annorlunda idag. Speciellt under den pågående pandemin. Som här, om pestepidemins varaktighet:

    ” … de mest pessimistiska hade räknat med exempelvis sex månader … så hände det att en god vän de träffade, en notis i en tidning, en vag misstanke eller ett plötsligt ryck av klarsyn fick dem att inse att det när allt kom omkring inte fanns något skäl att antaga att sjukdomen skulle kunna begränsas till sex månader – den kunde mycket väl komma att härja ett helt år eller ännu längre.”

    Till exempel. Jag känner igen mina egna tankar kring Coronapandemin i dess början. Att detta nog skulle försvinna till sommaren, det talades ju om både flockimmunitet, sommarens påverkan på viruset och vaccin. Nu börjar vi förstå att det mycket väl kan härja länge.

    ”Pesten” är tung men gestaltar så väl hur människor reagerar inför stor rädsla och inför att inte veta. Det är ju något som liknar den situation vi befinner oss i, men en väsentlig skillnad är att i ”Pesten” dör många, många fler, och de dör alla plågsamt.

    Det är en allvarlig bok, som kretsar kring doktor Rieux som är både huvudperson och den kring vilket allt cirklar eftersom han bekämpar pesten genom sin läkargärning. Hans situation är hopplös, pesten kan inte botas. Men han gör vad han kan. Han är en hjälte fast han känner sig så otillräcklig. Han vill på det sätt han kan, försöka stoppa pesten, dess ondska. Han tar ansvar men slår inte ner på de som vill fly eller är rädda. Rieux och hans vänner försöker vinna en kamp som läkaren tidigt förstår är hopplös men de kämpar trots det.

    Att läsa de här två böckerna parallellt är inte dumt alls. Waldens bok ger många skratt men också allvarsamma funderingar. Texten ”Det är jag som är köttberget” verkar till en början vara en lite taskig skildring av svärföräldrarnas lite lantliga sparsamhet/snålhet. Det visar sig att Walden är på väg någon helt annanstans. Läs så får du se!

    Ja, det är gott att läsa när det är bra. Jag har just återvänt från ett författarsamtal i koloniområdet Täppan i Lund. Där talade Lina Wolff om sitt eget skrivande men framför allt om sitt översättningsarbete av ”Hundra år av ensamhet”. Fast jag läste den boken med svårighet för rätt länge sedan (den med!) blev jag sugen på att läsa om den, om inte annat för att hennes sätt att återge Márquez språk på svenska kanske skulle göra boken mer tillgänglig för mig.

    Men först har jag ”Pesten” och Walden att ta mig igenom!


%d bloggare gillar detta: