Malmöfestivalen och Barbie

En resa till Malmöfestivalen som idag, för att titta på Julias knäppa och roliga kortfilm som visas i filmtältet och hennes kusin Hannas proffsiga dans i dansmanegen, ger upphov till en promenad i Slotssparken, nära min gamla gymnasieskola. Nostalgin drar igång, pojkvännen när jag gick på Petri, spårvagnsfärden hem, och bakåt i tiden till resan till USA …

Som 11-åring fick jag åka med mamma och pappa och bror till USA för att hälsa på pappas syster. Vi flög med Loftleidir, dåvarande Icelandic Air. Det tog mycket lång tid och mellanlandning på Island för tankning var nödvändig.

Vi tillbringade två månader i USA och när jag kom hem kunde jag tala näst intill flytande engelska. Men det stora med USA-resan var ändå Barbie. För 1963 hade Barbiefebern med full kraft drabbat USA (dockan kom ut på marknaden 1959) men ännu inte Sverige. Jag hade sparat veckopeng i ett år för att ha med till USA och det var till Barbie och hennes garderob hela denna min förmögenhet gick åt.

Judy, min amerikanske kusins dotter, en vänlig person som jag kände mig mycket väl till mods med, blev min lekkamrat under sommaren i den kvartett som kom att utgöras av henne, mig och våra två dockor. Vi lekte och vi lekte och lekarna står som i ett förgyllt ljus i mitt minne. Jag minns inte lekarna som sådana utan mest glädjen jag kände. Min docka hade lite rödaktigt hår precis som jag och så hade hon getingmidja (olik min) och extremt långa ben med konstigt böjda fötter (olikt mig). Det röda håret gjorde dock att jag kunde känna igen mig, precis för övrigt som med Anne på Grönkulla. Jag tänker inte gå in på några analyser av huruvida Barbie var en bra eller dålig leksak för jag minns denna enda docka som helt underbar liksom vårt lekande. Judys docka var mörk som hon.

För mina besparingar köpte jag en väska där man kunde förvara kläderna. Hela detta ”kit”, docka, väska och kläder, gav jag senare till mina brorsdöttrar, under en tid när tanken på att jag själv skulle få egna barn verkade väldigt främmande. Det kan jag ångra idag.

För några år sedan åkte min bror som var med på resan, till USA. Han träffade min lekkamrat Judy som nu på något underligt sätt hade lämnat barndomen (precis som jag) och blivit medelålders (precis som jag). När han kom hem hade han med sig ett paket från Judy. ”Hon ville att du skulle ha denna och var säker på att du skulle förstå varför.” Jo, det var en Barbiedocka.

<a href="http://jahaja.blogsome.com/wp-admin/Andra bloggar om:

Relaterade bilder: