Sextiotalist

Vad gäller musikprägling, den musik som satt djupast spår hos mig, så får jag tänka mig tillbaka till 60-talet. Det kom för mig när jag såg på tisdagkvällens program, Sixties. Jag hävdar med bestämdhet, helt subjektivt, att något att det bästa som skapats i musikväg, som ger mig rysningar, fyller mig med respekt, är några av de låtar som gjordes tidigt av Simon & Garfunkel. Det finns säkert många som delar min åsikt, men det är nog framför allt så, att om man hört riktigt bra musik som betytt mycket för en i ungdomen, om den musiken stått för något mer än bara underhållning, om den fått en att växa, förstå vad musik kan ge, ja då blir spåren så djupa att de kan liknas de som sätts av kärlek.

Min bloggvän Liz1e tog sig en promenad nedför memory lane vad gäller 70-talet (Lizette är yngre än jag …). Men mitt hjärta finns främst i en del av musiken jag hörde i mina tonår. Och på så vis är jag sextiotalist.

Min bror Björn introducerade mig till mycket av det som satte spår, Peter Paul and Mary, Donovan, och som sagt, Simon & Garfunkel. Det var Anderssons musikhandel på Södra Förstadsgatan som var stället där dyrgriparna till skivor fanns.

När jag igår kväll hörde The Sound of Silence som låten faktiskt heter enligt Art Garfunkel som intervjuades (fast jag hellre hade hört på Paul Simon som är den större av de två, om än ej på höjden, kolla gärna här) så kände jag det jag ofta känner när jag hör den att detta är något av det bästa som gjorts i musikväg. Så unikt, så musikaliskt, vemodigt, välsjunget, allt. Ja.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=8Kd8xp86reY&hl=en&fs=1]

När vi i familjen sommmaren 2002 var i Lucca, Toscana, för att fira min 50-årsdag (vi tillbringade några dagar på det enastående panget Villa Casanova med världens godaste mat och mest atmosfäriska miljö) fick vi se affischer om att Paul Simon skulle uppträda i staden. Biljetterna var mycket dyra och det gick inte för sig att köpa några. Man kunde dock, och det var vi ett tjog personer som insåg, mycket väl höra rubbet alldeles nära torget där konserten gick av stapeln. Man såg inte mycket men man hörde. Där stod vi lite mindre väl bemedlade fans, och njöt. Några tog en svängom till takterna som hördes från torget. Det var stort.  

Piazza del Mercato, finaste torget i Lucca 

Annat: Gillar ni Elvis, så kolla på detta. Tips från Adam.  

Andra bloggar om: Simon & Garfunkel, Lucca, musik, Elvis

Relaterade bilder: