Att ha eller inte ha

På kylen hänger det ett brev där det bland annat står "Du har inte hepatit C".

1984 födde jag Julia, inte helt utan komplikationer. En massa blod behövdes för att ersätta det jag förlorat under förlossningen. Lågt blodvärde och trötthet var de effekter jag hade av den stora blodförlusten. Och det kunde man ju ta för den guldklimpens skull. Så gick åren.

1987 stod det i tidningarna att de som hade fått blodtransfusion på Lunds lasarett under 1984 skulle höra av sig till Infektionskliniken. Man hade upptäckt att några av de påsar blod som hade använts till patienter under 1984 hade innehållit HIV-smittat blod. När jag ringde infektionskliniken, frågade de vilken månad jag hade fött barn. "I juli" sa jag. "Då måste du bli testad för vi vet att några av de påsarna användes under juli".

För 21 år sedan såg vi annorlunda på HIV-smitta än idag. De flesta av oss här i Sverige associerade smittan med en snar död. Veckorna som gick innan jag fick svar på testningen var jobbiga. Till sist kom ett brev. Där stod, bland annat och framför allt: "Du har inte HIV". 

Lättnaden var enorm. 

I somras läste jag en annons i Sydsvenskan där man uppmanade folk som hade fått blodtransfusioner sedan 60-talet att låta testa sig för Hepatit C. De jag talade med sade att risken att jag skulle ha fått sjukdomen via blodtransfusionen var mycket liten, men vadå? Varför göra en sådan sak av det, om det inte fanns en verklig risk att folk hade blivit smittade?

Nu hänger det ett annat brev på vår kyl än det som hängde där 1987. "Du har inte Hepatit C".

Somt är skönt att inte ha. Och annat att ha: Tack och lov för hälsan.  

Spår 

Andra bloggar om: HIV, hepatit C, infektion, hälsa

Relaterade bilder: