-
Gomorra – långt från San Gimignano
Posted on januari 17, 2009 by Eva Nygren in Konst och kulturEn bit in i Matteo Garones film Gomorra slås jag av tanken: Herregud, vad har jag sett av Italien mer än det vackra: Det överväldigande San Gimingnano får stå som representation för detta. Jag lämnar biografen skakad, skakande.
Denna starka film som bygger på Savianos berättelse med samma namn, är en obönhörlig skildring, ypperligt, mästerligt spelad i alla roller, som sätter ens bild av Italien, det sköna, i gungning. Vi får beskrivet ett samhälle där man lever helt i ögonblicket, där avrättningarna duggar tätt och laglösheten är total. Nej, laglöshet är inte rätt ord. Det finns lagar men de är inte statens utan camorrans.
Vi följer fem personkonstellationer i deras möten med camorran. Flera av dem slutar olyckligt men några inte. Men det handlar om människor som ofta, i varje fall de unga, är chanslösa från början. I fattiga miljöer, där arbetslösheten är utbredd, camorrans tradition är gammal och fruktad och tanken på alternativ kanske nästan något som aldrig kommer upp alls.
Det är primitivitet ställd mot modernitet – detta högciviliserade land, Italien, under renässansen föregångare i Europa för konst och vetenskap. Nu? Hur civiliserat är det? Och deras miljöer, moderna visst, men fula: hyreshus som är skabbiga och kärlekslöst förvaltade, mycket annorlunda än tornen i San Gimignano.
Ja. Vad ska jag säga? Jag tycker att det är en viktig film att se. Den säger något om ett Europa som tycker sig så förträffligt, EU som sparsamt väljer in de länder som kan visa sig dugliga på olika sätt. Och på dess bakgator finns sådana här fenomen. Som camorran. Som Gomorra.
Andra bloggar om: Gomorra
Relaterade bilder:
ja, det är långt mellan idylliska San G. och Secondigliano, även om områdena runt omkring slår Toscana med hästlängder, i mina ögon då alltså. Jag har nyligen läst boken och ska erkänna att även om jag imponeras av Savianos mod så jag blev aningens aning uttråkad… ska dock ge filmen en chans eftersom nyfikenheten tar överhanden.
Jag är inte alls så Italienkunnig som du så det stämmer säkert det du skriver. Savianos mod är enastående måste jag säga. Om du har läst boken kanske det är intressant att se filmen. Saviano finns med faktiskt.