Glucks underbara opera Orfeus och Eurydice från 1762, kom till Kino live ikväll från The Metropolitan i New York. Ni skulle varit där (ja, kanske några av er VAR där, för det var knökat fullt!). En radikal uppsättning vad gäller koreografi (modern är bara förnamnet), mycket snygg scenografi och så har vi RÖSTERNA!! För här var det strålande prestationer, framför allt av Stephanie Blythe, mezzosopran, som sjöng Orfeus roll, ursprungligen skriven för en kastratröst.
Tack och lov finns inte kastratsångare att uppbringa men det behövs inte – Stephanie Blythes röst har volymen, registret, nerven som krävs (Orfeus kan också sjungas av en manlig sångare, okastrerad, en så kallade kontratenor). Hennes prestation fick stående ovationer från Metpubliken igår ikväll. Men på Kino satt vi still.
För att se och höra opera på detta sätt är lite märkligt. Man är med i så måtto att man hör den faktiska föreställningen i realtid, men tillhör inte åhörarna på plats. En effekt blir ju till exempel, att när de, där i New York, applåderar en aria, så sitter vi på Kino tysta, inga applåder (i varje fall inte igår). För varför applådera när sångarna ändå inte kan höra? Och det känns konstigt och inte helt bra.
Trots detta kommer jag säkerligen göra om detta. Att höra de mest kvalificerade operasångarna i världen är värt det negativa. Det är så nära den stora operaupplevelsen man kan komma, om man inte kan vara på plats. Kul också att sitta på ett fullsatt Kino bland andra entusiaster. Så prova det, om du gillar opera!
Ett annat Metropolitan är det kända muséet i New York, som vi besökte i höstas. En bild jag tog där har gett upphov till arbetet nedan. Att få komma dit igen står högt på min önskelista.
Metrowood. En kvinna i trä, fotad, bearbetad i fotoprogram, monterad, med mera.
Jag har lagt ut lite nya bilder, akvarell och fotoarbeten. Titta gärna på dem!
Var på ROY Göteborg och lyssnade o såg på Orfeus… Fantastisk känsla att vara med på Metropolitan. Jag applåderade av bara farten(kändes aningen fånigt) Koreografin sååå bra. Härliga närbilder på dansarnas ansiktsuttryck samt fotarbete, BRABRA,, Sången Blythe bara kalas..Var beredd att ögonaböj se den igen..
Hej namne! Jahaja, så det heter ROY i Göteborg. Koreografin var väldigt intressant. Jag tyckte inte om den hela vägen. Slutscenen (dansen) tyckte jag dock var fenomenal. Dekoren mycket snygg, jag gillade speciellt det svarta som de vandrade genom upp ur dödsriket.
Såg Orfeus på Stockholmsoperan för ett år sen. Mycket bra. Har inte provat det här med direktsänd opera på bio ännu, finns visst nånstans här i Stockholm, också tror jag.
Börje, det får du testa! Min bror som bor i Stockholm har varit på den direktsända operan i huvudstaden, fast kanske är det mer för oss som inte har så nära till Stockholmsoperan. Malmös uppsättningar är inte så vassa. Fast Köpenhamn finns. Har dock inte kommit dit än.
Verkar ju faktiskt självklart att Orfeus kan spelas av en kvinna. Kul att höra.
Vad gäller applåder – eller frånvaron av dem – undrar jag om inte publiken när den klappar händerna lika mycket hyllar sig själv och sina upplevelser av föreställningen som artisterna på scenen.