Satte mig igår och tittade på den tio år gamla filmen Holy Smoke av Jane Campion, mest känd för sin film Pianot. Och fast jag såg filmen när den kom 1998, så kan jag, som vanligt med mig, njuta minst lika mycket när jag ser om den. För den innehåller så många fängslande komponenter. Mammuten är chanslös mot denna, i min inre värld, fastän jämförelsen haltar. Det är olika ämnen som behandlas (fast samhällskritik finns i båda), men detta är en film där filmmediet används på ett så mycket mer professionellt sätt. I mina ögon.
Filmen handlar om en australiensisk tjej (intelligent och skickligt spelad av Kate Winslet) som åker till Indien för att finna sig själv. Hon fastnar i en kult och vill för alltid stanna där och leva nära kultledaren Baba. Familjen där hemma, humoristiskt och satiriskt porträtterad, ber en så kallad "cult exiter" spelad av den karismatiske och skicklige Harvey Keitel, hjäpa till att få henne "avprogrammerad". Hur detta går till och hur denne macho man får sina egna värderingar ifrågasatta och vända upp-och-ner, utgör storyn i denna intressanta, roliga, tankeväckande och originella film. Dessutom är den så sagolikt vacker med bilder från The Outback (vem av er kollade på På spåret i fredags?) att jag bara vill åka dit direkt.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rvUgSXwRg0A&hl=sv&fs=1]
Filmen har ett feministiskt anslag, precis som Pianot och jag tycker att Jane Campion för fram den feminstiska tankegången och gestaltar kvinnlig sexualitet på ett sätt som är väldigt övertygande och unikt. Jag beundrar henne mycket. Kanske är hon till och med min idol!
Filmet titel, Holy Smoke, ska säkert alludera på den rökelse som förekommer i de indiska miljöerna men betyder ju ungefär Himmel och pannkaka! Men man kan också associera till en helt annan film, Smoke, med Harvey Keitel den med, manus byggt på Paul Austers novell och också den så himla bra.
Så detta är konst i mina ögon, filmkonst. Jag delar inte Anna Odells syn på konst. Jag tycker att hennes sätt att utnyttja psykvården för att skapa sitt konstverk är respektlöst. Mot dem som är sjuka och i behov av vård och mot dem som jobbar med psykvården. Jag har mycket svårt att förstå att skolan ställer sig bakom projektet. Nu JO-anmäls också Konstfack. Konstigt vore det annars. Men som sagt, inte är det konst.
Andra bloggar om: Anna Odell, Konstfack, Kate Winslet, Holy Smoke, Harvey Keitel, film, konst
I vanlig ordning har du rätt;) Jane Campion är helt enkelt fantastisk; min Campion-etta är An angel at my table.
Jag tycker i övrigt att s.k. konstnärer har gett upphov till många skandalösa rubriker den senaste tiden. Skandalösa som sagt.
I vanlig ordning har du rätt;) Jane Campion är helt enkelt fantastisk; min Campion-etta är An angel at my table.
Jag tycker i övrigt att s.k. konstnärer har gett upphov till många skandalösa rubriker den senaste tiden. Skandalösa som sagt.
Kate Winslet som spelar så väldigt känsligt och bra i Holy Smoke, är just nu aktuell i två filmer, men det vet du kanske. Den ena är filmatiseringen av Högläsaren, den andra Revolutionary Road där hon spelar med Leonardo igen. Jag hoppas på sätt och vis att de kommer till Lund innan nästa Matofilm, som ju inte är förrän i början av mars.
Kate Winslet som spelar så väldigt känsligt och bra i Holy Smoke, är just nu aktuell i två filmer, men det vet du kanske. Den ena är filmatiseringen av Högläsaren, den andra Revolutionary Road där hon spelar med Leonardo igen. Jag hoppas på sätt och vis att de kommer till Lund innan nästa Matofilm, som ju inte är förrän i början av mars.
jag trodde du redan spetsat in dig på ”Milk” till nästa matofilm – tror den har premiär 27 eller 29 februari. Revolutionary Road är en ”must see”.
jag trodde du redan spetsat in dig på ”Milk” till nästa matofilm – tror den har premiär 27 eller 29 februari. Revolutionary Road är en ”must see”.
”Konsten” att spela psyksjuk känns för mig som ett försök att hitta en genväg till att bli en uppmärksammad ”konstnär”. Det är för jobbigt att lära sig de nödvändiga grundkunskaperna för att uttrycka sig genom konst, och så drar man till med något man i alla fall vet att media kommer att nappa på. Och det är väl ingen konst?
”Konsten” att spela psyksjuk känns för mig som ett försök att hitta en genväg till att bli en uppmärksammad ”konstnär”. Det är för jobbigt att lära sig de nödvändiga grundkunskaperna för att uttrycka sig genom konst, och så drar man till med något man i alla fall vet att media kommer att nappa på. Och det är väl ingen konst?
Jag tycker visst att en viktig funktion för konsten är att väcka tankar. Ibland sker det genom provokation. Det har man märkt både i litteraturen, bildkonsten och inom musiken, som du, Jah, ju kan mycket om. Ibland måste folk ruskas om när det gamla ska ut och det nya ska in. Jag minns mins fars (han var en gammal far, född 1906) reaktion på Beatles. Både deras yttre och deras musik provocerade honom oerhört. Det som stör mig med Odell är hennes respektlöshet mot den värld som hon använder som sin scen – den värld där människor som lider lever sina liv! Psykiskt handikapp är något av det svåraste som finns att bära. Och hon exploaterar det.
Jag tycker visst att en viktig funktion för konsten är att väcka tankar. Ibland sker det genom provokation. Det har man märkt både i litteraturen, bildkonsten och inom musiken, som du, Jah, ju kan mycket om. Ibland måste folk ruskas om när det gamla ska ut och det nya ska in. Jag minns mins fars (han var en gammal far, född 1906) reaktion på Beatles. Både deras yttre och deras musik provocerade honom oerhört. Det som stör mig med Odell är hennes respektlöshet mot den värld som hon använder som sin scen – den värld där människor som lider lever sina liv! Psykiskt handikapp är något av det svåraste som finns att bära. Och hon exploaterar det.
har inte sett den men behöver gå på bio, det var länge sedan och hört mycket om den.
Kram
har inte sett den men behöver gå på bio, det var länge sedan och hört mycket om den.
Kram
Hoppsan, Magnus, du får nog leta då! Den gick på biograferna på tio år sedan! Hyr den, eller låna på någon bibla!
Hoppsan, Magnus, du får nog leta då! Den gick på biograferna på tio år sedan! Hyr den, eller låna på någon bibla!
Jag tycker nog att den ”gränsöverskridande” konsten där väl Anna Odells magplask platsar börjar bli ganska tröttsam. Vad betyder gränser när samtidskonsten i sig går ut på att vara gränsöverskridande?
Men Anna Odell har med säkerhet gjort sin lycka både som samtidskonstnär och mediaprofil därom är nog den allsmäktiga konstvärlden enig. Och visst är psykprojektet konst, det bestämmer konstvärlden, inte vi vanliga dödliga, tyvärr.
Jag tycker nog att den ”gränsöverskridande” konsten där väl Anna Odells magplask platsar börjar bli ganska tröttsam. Vad betyder gränser när samtidskonsten i sig går ut på att vara gränsöverskridande?
Men Anna Odell har med säkerhet gjort sin lycka både som samtidskonstnär och mediaprofil därom är nog den allsmäktiga konstvärlden enig. Och visst är psykprojektet konst, det bestämmer konstvärlden, inte vi vanliga dödliga, tyvärr.
”Konst (från forngermanskans kunst, kunnande) är den skapande verksamhet som syftar till emotionella eller expressiva uttryck, eller resultatet av en sådan verksamhet.” Wikipedias formulering. Och visst kan Anna Odell uppleva att det är det hon sysslar med. Det är inte det jag ifrågasätter, utan att hon använder sig av vården som är till för dem som är i behov av akut hjälp, för sitt eget självförverkligande.
”Konst (från forngermanskans kunst, kunnande) är den skapande verksamhet som syftar till emotionella eller expressiva uttryck, eller resultatet av en sådan verksamhet.” Wikipedias formulering. Och visst kan Anna Odell uppleva att det är det hon sysslar med. Det är inte det jag ifrågasätter, utan att hon använder sig av vården som är till för dem som är i behov av akut hjälp, för sitt eget självförverkligande.
Jovisst är konst något som syftar till ”emotionellt eller expressivt uttryck” – det är nog så de flesta uppfattar konsten, men problemet är att expertisen idag har en helt annan uppfattning, idag är det kvasivetenskapliga undersökningar, socialkritik enligt Anna Odells modell som gäller som konst. Det emotionella och sköna ses närmast som en störning av konstutövningen. Jag brukar tjata om det här på min blogg eftersom det retar mig så infernaliskt.
Men visst håller jag med om att i fallet Anna Odell är det missbruket av vården som är problemet. Har skrivit om det också.
Jovisst är konst något som syftar till ”emotionellt eller expressivt uttryck” – det är nog så de flesta uppfattar konsten, men problemet är att expertisen idag har en helt annan uppfattning, idag är det kvasivetenskapliga undersökningar, socialkritik enligt Anna Odells modell som gäller som konst. Det emotionella och sköna ses närmast som en störning av konstutövningen. Jag brukar tjata om det här på min blogg eftersom det retar mig så infernaliskt.
Men visst håller jag med om att i fallet Anna Odell är det missbruket av vården som är problemet. Har skrivit om det också.