Äntligen!

Äntligen kommer en dag med sol. Äntligen kan man känna att något djupt nergrävt inom en, halas upp genom mörka innanmäten för att bli synligt i ljuset. Kanske själen? Nej, säg inte att det är hormonellt bara. För förmodligen är det så. Men det känns så STORT! Färgen kommer tillbaka till livet!

Julia får glädjefnatt på stranden. Adam plåtade. 

Vi har turligt nog planerat in en tur till Falsterbo. Av något mystiskt skäl så är de här orterna med typ bland de dyraste villorna i Sverige, mycket, mycket vackert belägna. Underligt.

Jag har en speciell relation till Falsterbo. Som barn, på 50-talet, tillbringade vi många sommardagar där, i väntan på pappa som spelade golf på golfbanan intill. Han var en så kallad golfoholic. Ni kan räkna ut vad det är. Ibland kunde vi ta tåget ner till Falsterbo, från Södervärn, och jag minns än de enkla träsätena och känslan av att vara på väg till vårt badparadis med korgar med badkläder och den gröna plåtlådan med smörgåsar. Ni vet, en sådan med hyllor. En liten läderfläpp som man stängde med.

Numera åker vi till Falsterbo någon gång på sommaren, för de underbara baden och den långa vackra stranden. Men kanske ännu finare är att komma dit, som i går, när det inte är badsäsong. Havet ligger öppet och vilt framför en, stranden är lång och endast ett fåtal fotgängare går där. Det är ett underbart ljus där, klar, fin luft. Och massor, massor med ljus.  

Ett moln utan byxor.

En blogg-buddy, Slow motion, tipsade generöst om en artikel i DN igår som handlar om bloggande som fenomen. Artikeln har sin grund i en nyhet om någon som gjort en undersökning av så kallat dagboksbloggande, alltså människor som publicerar i bloggosfären sådant som normalt får (eller kanske bör) stanna i byrålådan. Sådant bloggande känns rätt främmande för mig. Ett individualistiskt projekt, kallar Janina Weitner som gjort undersökningen, denna sorts skrivande.

Jag tycker att ordet projekt borde läggas i träda för sådär 50 år framåt. Slitet, slitet. Tacka vet jag ord som ljus. Färg. Hav. Sommar. Vind. Kärlek. Nähä. Mat?

Andra bloggar om: Falsterbo, vår, Janina Weitner, bloggande

Relaterade bilder: