Fiktion och verklighet

Serien The Wire som utspelar sig i Baltimore, underhåller mig på kvällarna. Eller underhåller – antyder det att det bara är ett ytligt upplevande? För i så fall ger den mer. Bubbs (hans verkliga namn är Bubbles, tala om verklighet och fiktion!), informatören i serien, en heroinberoende svart kille med samvete, ger mig många tankar och varma känslor. Bilderna av de fattiga barnen i The Estates, höghusområdet, barn som används som springschasar åt langarna, de stora grabbarna som är högre upp i denna mördande näringskedja, blir kvar inom mig när jag har matat ut DVD-skivan ur den lilla vita. Detta är samhällskritik med patos. Förutom att det är roligt, spännande och välgjort.

De fattiga, ofta övergivna barnen, med hopplöshet i blicken, utan vuxna förebilder att tala om. Hur ska framtiden se ut för dem? På Rapport såg jag häromdagen ett reportage om fattiga i Washington DC. Människorna i reportaget påminner mig starkt om det jag har sett i The Wire. Städerna är grannstäder och har liknande problem. Stora grupper fattiga, mestadels svarta, utan arbete, sjukförsäkring och hopp om ett rimligt liv. Är detta värdigt? Åka till Amerika och bli rik, sa man när jag var liten. Nåja, även då fanns det fattiga i USA. Kanske har medierna och även fiktionen, blivit bättre på att porträttera verkligheten i det som kallas världens rikaste land.

Den senaste akvarellen. Min inre verklighet. 

Andra bloggar om: The Wire, Baltimore, Washington DC, verklighet, fiktion, Rapport

Relaterade bilder: