• Möte mellan oliktänkande

    Posted on november 1, 2009 by in Allmänt filosofiskt, Övrigt

    Jag hittar via något jag läser i Sydsvenskan, hemsidan Psykologifabriken som bland annat jobbar med ett projekt där man via youtubeklipp vill illustrera olika känslor. På sidan läser jag bland annat om varför vi ger dricks, också när maten vi har beställt dyrt visar sig vara dåligt tillagad. Titta in på sidan och kolla klippet från Tarantinos Reservoir Dogs – som utmärkt illustrerar Tarantinos skicklighet i något som man ofta glömmer bort vad gäller hans särprägel och som gör en del av oss till hans fans: De skickligt gjorda hoppen mellan illustrationer av människors primitiva våldsamhet, och, som i den här scenen, människors resonerande samtalsförmåga, också mellan oliktänkande. Samtal. De regisserar Tarantino oerhört väl.


    Möte mellan oliktänkande

    Men det här med dricks är skumt. Visst, det är något kulturellt, något som knyts till själva restaurangbesöket för många av oss. För mig är det så att om jag inte dricksar är det en markering av att jag är riktigt, riktigt, missnöjd.

    Det som är ännu konstigare med restaurangbesök är dock, tänker jag, att vi så sällan klagar över maten eller begär in annan mat när den inte är bra. Vi har väl alla varit på restauranger där maten inte varit god alls, eller inte hållit måttet enligt beskrivningen på matsedeln. Men hur ofta säger man till? Jag vet inte om jag någonsin har gjort det. Och det slår mig att det faktiskt inte bara handlar om mig själv och min rädsla för att  bråka och göra mig otrevlig. Nej, det handlar också om att inte vilja ställa till bråk så att man förstör för andra gäster på restaurangen. För det ska vara trevligt när man är på restaurang. Det är liksom det som är grejen. I varje fall när det inte handlar om det vanliga lunchrestaurangbesöket.

    Man är en mes. Jag är en mes. Jag ska börja klaga på restauranger när maten inte håller måttet. "Det här var inte alls gott." "Jag är besviken och sur, hungrig och förbannad." Detta är nog något jag får jobba med. Kanske kan det bli mitt nya nyårslöfte när jag nu kört med nyårslöftet "ska se till att ha mer tålamod" i flera år utan framgång.

    Andra bloggar om: Dricks, Tarantino, Reservoir Dogs, Psykologifabriken, restaurangmat

3 Responses so far.

  1. Slow skriver:

    Ja, smaken är ibland verkligen som baken. Delad.

    Tarantinos timing förundrar. Det är nästan så att hans figurer blir ömsinta när de sliter andra och varandra i stycken.

  2. Evan skriver:

    Fint formulerat men lite skumt. Ömsint våld, jo, det ligger något i det. Therein lies the horror!

  3. Jah Hollis skriver:

    I Sverige har vi ju det så välordnat att dricks (serveringsavgift) redan ingår i priset vi betalar på restaurang. Det är väl också (ja, kanske när man åker taxi med) enda tillfället man frivilligt betalar extra utöver vad man får för pengarna. Vi skulle väl aldrig få för oss att betala dricks till en bilmekaniker, även om denne gjort ett bra jobb. Sedan går väl restaurangdricks inte till den som lagat till själva maten? Ganska märkligt system.