Att skapa minnen när det inte finns några.

Undrar om farfar får någon firre?

Är det farfar som sitter där och fiskar i sjön vid Rajgród i östra Polen? 

Nej. Omöjligt. Bilden är tagen 2 maj 2024 och farfar dog 1947. 

Jag ska förklara. Min farfar kom från den lilla byn Rajgród till Sverige på slutet av 1800-talet. Han var som andra judar i Polen offer för antisemitismen där. När han så småningom bosatte sig i Malmö kom barnaskaran att inkludera bland annat min pappa, född 1906.

Pappa berättade nästan ingenting om sin far, mycket lite om sin mamma (”du har ögonbryn som min mamma” var dock en kommentar som gav något pyttelitet). Vi fick veta att farfar kom från den här lilla byn men det var inte så mycket mer. Jag försöker skapa minnen där det inte finns några. 

Att resa till hans hemby blev en dröm jag hade och nu har det hänt. Det är som sagt inte farfar på bilden men han får ändå stå för min bild av farfar i byn. Om han hade stannat. Om inte de judar som blev kvar hade dödats. 

För att komma dit valde vi flyg till Gdansk, en resa som knappt hade börjat när det blev dags för landning – 40 minuter i luften! Efter att ha hämtat ut en hyrbil (vet ni om att det är dyrare försäkring för hyrbil om man är över 75? Inte helt orimligt faktiskt!) turistade vi i Gdansk. En sådan vacker stad! Verkligen väl värd ett besök. Vi tittade också på varvet som fortfarande har aktivitet, om än bara till en mindre del. Sedan tittade vi också på den spännande byggnaden som rymmer museet över andra världskriget.

Mycket vacker och dramatisk byggnad

Sedan drar vi österut mot staden Olsztyn. Också denna är en gammal stad, behaglig och vänlig med en underbar park som vi njuter av denna varma sista dag i april. Och sedan Elk, nu är vi i det stora området kallas Masuriska sjöarna, just det, gott om sjöar, vacker natur. Elk är också en behaglig stad, vi bor enkelt men fint mitt i en park. Det är 1 maj men inget märks av det mer än att folk är lediga! Ser glada ut och äter glass i solen. Och jag, jag laddar upp inombords för besöket i Rajgród.

Som många polska byar hade Rajgród en stor judisk befolkning under mitten av 1800-talet. 1857 var 90% judar, 1937 var det 25% och alla vet vad som hände sedan. I wikipediaartikeln jag länkar till i början kan du läsa mer om detta. 

Vi kommer till en rar liten by med lummiga trädgårdar. Nere vid sjön står en kvinna och putsar den lilla modellen över staden. Hon vill gärna fotografera oss och rekommenderar en promenad utmed sjön. Det är där någonstans den ställföreträdande farfar sitter och fiskar. Det är fint utmed sjöns promenad, många kikare och skyltar vittnar om att man med EU-medel skapat en miljö som ska locka turister. 

Jag försöker föreställa mig farfar här, mannen jag aldrig träffade och vet mycket litet om. Men pappa älskade att bada. Det gjorde nog hans pappa med. Vid sjökanten står jag och skapar minnet av farfar och hans syskon, de badar i sjön, de fångar fina firrar. Farfar måste ha varit född sådär 1880, förmodligen var den judiska befolkningen fortfarande stor här, det fanns säkert flera synagogor, även mikve, det rituella badet. Kanske gillade judarna att bo här kring sjön där det fanns gott om fisk som ju inte behöver någon åtgärd som köttet som måste slaktas rituellt, så det blir kosher?

Blir glad av det här skapade minnet av farfar och hans syskon.

Sedan har jag ett annat ärende: Jag vet att det finns ett minnesmonument över de judar som bodde i Rajgród. Vi hittar inga skyltar om det, förhör oss hos några personer i byn, ingen av dem känner till det. Det gör mig ledsen. Jag vet att den här minnesplatsen finns i byn genom ett helt privat initiativ men man tycker att i en by med 1 600 invånare borde det vara känt var monumentet finns. 

Nästa stopp blir Augustów.

Som ni kan se på kartan så ligger det nära Suwalki, nära Litauern och nära Ukraina. Öst! Det känns också i staden där vi tillbringar en eftermiddag och en kväll. Äter en riktigt god fish and chips med vit, vit, fisk, kanske från sjön, vad vet jag, och nästa dag åker vi till Bialystok! I den här delen av landet hade det bott judar sedan 1400-talet. I byn Tykocin, alldeles intill Bialystok, finns en mycket vacker synagoga från 1642 som med sin storlek visar hur många judar som bodde där då. Borta nu.

Synagogan i Tykocin är välbesökt. Här platsen för torarullarna.

Bialystok känns väldigt östligt, det är Flaggans dag och på stora torget är det militärparader och kavalleri med sina hästar. Vi hittar en turistinformation. Jag frågar efter ”The Jewish Trail” något jag läst om på nätet som ska visa var de olika synagogorna i stan fanns. De två vänliga kvinnorna där inne som pratar bättre engelska än många vi träffat på i den här delen av landet, känner inte till detta. Däremot ska det finnas ett minnesmärke över den stora synagogan, i vilken 2 000 judar brändes till döds 1941 av tyska armén. Denna fasansfulla händelse är välkänd i judisk europeisk historia. 

Minnesmärket visar synagogans plats. Här dog sammanlagt 3 000 personer den dagen

När vi efter mycket letande hittar minnesmärket finner vi det på en bakgård intill en soptunna. Skyltningen hänger på sned och texten om vad som hänt här berättar inget alls om de som brändes inne. Vi får bara veta att i den här synagogan introducerade rabbinen en trevlig sedvänja; Att avsluta alla gudstjänster med polska nationalsången. 

Så här ser det ut kring minnesmärket. En bakgård, ingen vägvisning dit och skylten på sned.

I Polen, av vad vi såg, vill många inte kännas vid minnet av judarna. Polen har som ni vet, ett starkt antisemitiskt arv. Jag talar inte om enskilda, jag talar om staten. 

Vi vänder nu hemåt med den lilla Toyota Hybrid-en som skött sig exemplariskt. Resan har, som resor brukar, gett annat än det vi trodde. Jag känner mig väldigt emotionellt laddad, glad åt vår ansträngning och många nya tankar kring min bakgrund. Hade velat träffa dig, farfar! Har på känn att du hade en räv bakom örat! 

Fint pimpad busskur i den lilla byn Kosewo

Relaterade bilder: