En läxa för livet

An Education, filmen (i utmärkt regi av Lone Scherfig) som Matofilm just har avnjutit, är en historia som är rätt tunn men ändå ger en något att tänka på tack vare  några riktigt täta scener som lyfter filmen till ett allvarligt plan. Att den emellanåt dessutom är riktigt rolig (mycket tack vare Nick Hornbys fina manus) gör den inte sämre, tvärtom. Att förena allvar och humor är en svår konst.

Den unga Jenny (väldigt väl spelad av Carey Mulligan), dock orimligt mogen i förhållande till den ålder hon ska representera, blir förförd på alla sätt av David, som är säkerligen dubbelt så gammal. Man kan riktigt känna draget och lockelsen i allt som han erbjuder, speciellt ställt mot den trista medelklassmiljö och dito värderingar som represenenteras av hennes föräldrar, oerhört väl spelade av Alfred Molina och Cara Seymour. Hennes skola är trist, pedagogiken där urmodig och läraren kylig, liksom den fördomsfulla rektorn som spelas av Emma Thomson som jag tycker har gjort sitt – hon är liksom bara Emma Thomson!

Att Jenny känner lockelsen i den livsstil David erbjuder, i dansen, i det ansvarslösa, känns inte konstigt när det gestaltas så här. Det är dock filmens framgång i att visa att livet inte är antingen ansvarslöst och kul ELLER ansvarsfullt och trist, som gör att den får mig att känna att den ger mig en sanning att bära med mig hem inombords – vi lever genom de val vi gör. Vi är de vi är genom de val vi gör.

Som på en spetsudd befinner vi oss i den utsatthet våra viktiga val innebär. Men så är det. Bara så kommer vi vidare. Jag känner med Jenny och hennes vuxenblivande. Hon lär sig en läxa för livet och kommer vidare. Och lär sig läxor och kommer vidare. Och lever.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=cXJPX0XvsHs&hl=sv_SE&fs=1&]

Andra bloggar om: An Education, film

Relaterade bilder: